Fyy. Vaknade 04.12 av en mardröm. Den var så hemsk och jag var riktigt rädd när jag vaknade. Var tvungen väcka raring och kramas lite för att känna mig lite bättre.
Sen när jag gick ut med hunden kände jag ännu av allt, så jag låste dörren när jag gick ut, låste dörren när jag kom hem också. Huvva att man kan bli så påverkad av en dröm. (Drömmen gick ut på att en man med kniv försökte komma in hos oss, och jag stod bakom dörren och väntade, skulle skydda mina barn från honom). Som sagt, huvva.
Kände spontant att jag helt plötsligt ville ha en stor och stabil vakthund... Inte som mespropps-rex som hälsar glatt på alla.

Vaknade precis när mannen kom fram till dörren.

Nåja. Nu blir det jobba hela dagen, och ikväll kommer mina små älsklingar hem. :) ska bli så mysigt att få hem dom.
Hoppas på fint väder länge nu så vi kan njuta av skidor på längden och på tvären.

Jepp, jag tog mig runt alla 3 milen på skidorna. Var ju dundret runt skate idag, premiär dessutom. Och inte nog med att jag inte kom sist... Jag hade en tid som var mycket bättre än jag vågade tro.

2 timmar och 44 minuter tog eländet. (Hade räknat med 3,5 timmar). Med andra ord känner jag mig rätt nöjd idag.

I övrigt, första 15 kilometrarna blåste det en horribel motvind över alla myrar som vi åkte. Och vid första kontrollen efter en mil så var man jäkla mör. Sen fortsatte som sagt motvinden lite till. Tyngsta partiet var kilometern innan sista kontrollen. Alltså 24-25 km in i loppet. Då höll jag på att storkna. Uppförsbacke som var jättelång, och kontrollen med vätska som hägrade och kilometern kändes 8 mil lång... Men efter sista kontrollen gick det rätt smärtfritt in i mål.

Imorgon kommer jag att ha träningsvärk. Som fan.
Som kuriosa kan nämnas att min söta Saga genomförde barnens dundret runt under tiden och hon var så stolt över sin medalj. :) Sötungen.

Idag är det en alldeles speciell dag. Min älskade förstfödda fyller 11 år. :)
Tänk vad tiden rusar iväg. Jag har ringt och grattat min älskling, hon är hos sin pappa denna helg, så nästa helg ska vi kalasa här hemma och fira henne på riktigt. Ska bli hur kul som helst med påskledigt och kalas.

Annars, så börjar jag vara lite nervös nu... Tanken är att jag ska åka 3 mil skate imorgon... Dundret runt skate. Hujja. Hur ska det gå. Så långt har jag aldrig åkt. Inte skidor i alla fall.
Vi var upp och tittade på det klassiska loppet idag. Och det såg tungt ut. Men men, förra året så sa jag till mig själv, att klassiskt tänker jag inte åka, men om det skulle vara skate så skulle jag... Och då kör dom givetvis premiär för ett skatelopp i år. Så jag är ju lite tvungen.

Nåja, bara jag tar mig runt så är jag nöjd. :)

Idag ringde saga mig när jag var på jobbet (hon var hos pappa).

Saga: - Hej mamma. Jag ville bara ringa och säga puss och kram... Jag ville säga en jättestor puss och kram.

Så sött!! Jag smälte en smula. :)
Min söta snuttbebis.

Annars. Har jobbat till 18 idag. Och nu kollar vi hockey. Hoppas nu Luleå vinner.

Tittar ut från köksfönstret och ser att solen är på väg upp.

Och jag är alldeles strax på väg till jobbet. Säger som saga: längtar till påsken då Frida och Jennifer kommer, och då får vi vara långlediga.
Mys.

Jag har ju hört att mars månad kan vara kall häruppe... Men va f-n???
Detta är inte kul!!

Men i gengäld är det klar himmel och alla lediga kommer säkert få en solig och fin dag. Jag ska bege mig till plan 2 på sjukhuset. Innergården är min enda utsikt. Böjer jag riktigt mycket på nacken och pressar nyllet mot fönstret så kan jag se himlen... Typ.

Jah, idag är jag helt kaputt. Åkte en mil skidor med hunden på förmiddagen, och sen drog jag med flickorna upp till dundret.

Saga hade aldrig åkt utför, och hon la in en högljudd protest när hon insåg att hon inte var Anja Pärsson efter 2 sekunders åkning... Hon skrek högljutt att det var så svårt, så läskigt och att hon ville hem till pappa... (Samtidigt låg hon ner på marken och sprattlade med skidorna åt alla håll och kanter).

Så, efter lite samtal och resonering (läs: milda hot), så slutade hon gråta och vi begav oss till liften. Första gången skulle hon prova själv, men hon trillade, sen ville hon åka tillsammans med mig. Så vi har åkt och åkt... Tillsammans i liften och tillsammans nedför... På slutet vågade hon till och med åka utan att mamma höll i ett par meter i dom flackaste delarna. Och när vi skulle därifrån så sa hon:
- Neeej, jag vill åka mera!!

Men jag är helt slut i armarna av att ha hållit i saga i liften, samt hållit i henne på vägen ner. Men skönt att ha varit ute massa timmar i solen. :) det behövs.
Nu blir det soffa resten av denna lördagen.

Dagen har bestått av jobb. 7-17.

Saga har fått vara hemma med Raring idag. Dom hade minsann varit ute och grävt i snön. Lyx att få vara hemma sådär på en vardag.

När jag kom hem tog jag ut både hunden och barnet på en sparktur. Saga älskar att åka spark i nedförsbackar. Då skriker hon: -Rock n roll!! Nu kööööör vi!!!

Skönt att komma ut och lufta sig efter en lång arbetsdag. (Bilden är dock från helgen)

Annars är dagen som vanligt vemodig. 23 år sen Pappa dog idag. Sportlovsmåndag 4 mars 1990. Ingen kul dag. Försökte förklara åt Saga idag att jag saknar min pappa, hennes morfar. Hon var lite oförstående, för morfar har hon ju aldrig haft. Inte lätt när man inte vet. Men vi har tänt lite ljus. I brist på att kunna tända på graven.

Hoppas han känner däruppe att jag ännu tänker på honom, och att jag önskar att han hade kunnat vara med oss och vara en Morfar på riktigt. Ikävä.