Idag var jag så formidabelt uttråkad så jag ville grina. Fy fan. Att sitta 2 timmar och lyssna på precis samma jävla föreläsning som jag lyssnade till och ville grina till för 1-2 terminer sen. Samma powerpoint-bilder, samma röst, samma tragiska info som inte gav mig nånting förutom en smula dödslängtan för att det var så satans tråkigt.

Kan säga såhär: Nej, jag går inte på nästa föreläsning som fortsätter efter lunch. Nej nej. Jag väntar till sista lektionen för dagen, då vi har statistik igen. Helt plötsligt kändes statistik som det roligaste som finns, i jämförelse då.

Ni ANAR inte att det faktiskt finns ämnen och lärare som gör att man funderar på om man hellre skulle dra ut en tånagel utan bedövning hellre än att sitta och lyssna. Urk Urk Urk!!

Nåja, ikväll ska jag fara ut och springa lite så jag får vädra hjärnan och få frisk luft. Nu ska jag göra lite nytta på min skolk-timme. Laga färdigt middagen tills jag kommer hem. :)

Har för övrigt nyss varit en snäll syster och bytt min braiga (nåja) ford, mot b2:s mindre braiga golf. Jissses. Får hoppas den håller ihop så jag kan frakta arslet med den under veckan då min bil är på äventyr.

Känns hyvens. Måste vara en fruktansvärt bra dag idag. Jag har genomlidit massa timmar med statistik idag. Och ändå är jag full av optimism??!! Hur??

Stundtals var det till och med intressant. Men, det var otroligt märkligt att vara på universitetet till kl 18. Så långa dagar brukar vi inte ha. Och för er som känner mig väl och vet om mitt problem med mat (äter jag inte med 2-3 timmars intervaller blir jag skitond) kan jag säga att det gick bra. Hade med mig många frukter så att jag skulle överleva. :)

Men nu har jag hunnit äta en snabb middag av gårdagens rester. *mätt*

Tanken var ju att fara och träna ikväll. Men jag har ännu träningsvärk, så jag låter bli. Ska ta tag i lite försummade sysslor här hemma. Samt rengöra kaninburen. Dom bajsar ju hur mycket som helst nu när dom blivit lite större.

Imorgon blir det en full dag med mera statistik och vetenskapliga metoder... Jajjomen. Snacka om att dom kastade uppgifter på oss direkt. Om en vecka ska första uppgiften vara inlämnad. Fullt ös.

Goodmans sju steg kommer att repeteras ikväll tror jag. Om jag inte slocknar före.

Tjing tjong.

Trots en halvkass natt känner jag mig full av energi. :)

Började dagen med att få mig en helkroppsmassage, löste in en del av presentkortet som jag fick av mina vänner jag när fyllde 30. Det var himla skönt måste jag säga. Det måste jag göra om.

Nu sitter jag här med kaffe och ska snabbt sörpla i mig den för att sen packa skolprylarna och bege mig till LTU. Dags att skriva ut studiehandledning och sånt behövligt till nya kursen som startar idag. Ska bli kul att se hur många vi är kvar denna höst.

Let the vardag begin. :)

Vad gör jag vaken, skulle ju sova nu??!!

Nåja, det var inte det jag skulle skriva.

Nämnligen detta: Blev alldeles nu medveten om vad morgondagen verkligen innebär... (jättestor nervös klump i magen) Missförstå mig inte. Jag är inte ett dugg nervös över att återvända till skolbänken. Men däremot slog det mig att imorgon börjar ett nytt skolår. Vilket innebär att dessa 2 sista terminer kör igång nu. Och det i sig innebär att snart är man där, i mål. För hittills har då terminerna gått sjukt fort. När dom väl börjar så hinner man knappt blinka till så är dom slut. Härav min nervositet... SNART är jag FÄRDIG!! Vilket innebär att snart ska jag klara av att jobba som sjuksöterska. JAJKS. JAG??!!

Lilla Paula, fd cnc-operatör, fd taxichaffis, fd väktare... Öh?? Hur gick detta till?

Nåja, har mången gång fått fråga under resans tid: Känns det rätt?

Jajjomen, utan tvekan. Det är inom vården jag upplevt mest värdefulla ögonblick. Som första gången jag insåg att min blotta närvaro lugnade en patient. Ni fattar inte vilken häftig insikt det var. Jag KAN göra skillnad.

Men mest har jag hittills trivts inom psykiatrin. Där ser man verkligen vad viktigt det är med en god relation till patienterna. Kommer nog aldrig glömma "Min patient" på psykiatri-vfu:n. Vi fick en himla fin relation, och jag blev kallad för halvdoktorn. :) Det är nog inom psykiatrin jag vill jobba. Men vem vet, jag kanske känner lika starkt för nästa praktikplats. Slutpraktiken. huuga. Det börjar närma sig. :)

Men, det känns rätt. Har ännu inte fått uppleva nåt som skrämt mig eller fått mig på andra tankar, trots allt man sett. Jag kommer nog trivas vars jag än kommer att jobba.

Nu KÖR vi!! Sista året!!

Idag är sista dagen innan första dagen på sista året... Öööh, jo precis.

Och nä, jag mår inte bra alls. Fryser, trött, småfebrig. CRAP!!

Somnade till mitt på dagen också. Och sånt brukar inte jag pyssla med. Barnen satt snällt och tittade tv under tiden.

Nu har dom åkt till sin pappa. Snäll som jag är (JO jag KAN vara snäll) skickade jag med färdig middag till flickornas Pappa så han slapp laga middag åt sig själv efter jobbet. Det var en win-win situation, annars hade jag fått äta rester alldeles för många dagar. :)

Nä, om man skulle humpa ner sig i badet och försöka bli varm, sen blir det bara sängen/soffan som gäller.

Eller ja, morgon är det väl kanske inte, men vi har tagit en sovmorgon idag.

Jennifer hade feber igårkväll, och innan sängdags åkte jag på feber också. Men det var bara pyttelite, så jag hoppas det går över för oss båda.

Så idag blir bara en innedag för oss. Soffa och filt som gäller.

Annars hade jag en otroligt onödig sms-konversation igår. Herrejiiises. Eftersom att jag är så hemsk, så låt mig vara. På riktigt. I will not miss u. Inte alls. (och hela historien bottnar i att jag gjorde alla felen, as always, jag borde varit nöjd med att sitta och vänta medan du kom på om du var kåt eller kissnödig). Jajjomen. Eller inte. Surra skit och se vart det leder??!! Öh, nej tack. Jag är fortfarande inte lobotomerad, och jag gör fortfarande inte OM mina misstag. Om du gillar att upprepa dina misstag, så fine, men blanda inte in mig. Du är säkert en fin kille, om man sitter och håller med om allt du säger och är beroende av dig, men jag är inte det. Viss hade vi trevligt också, annars hade jag inte suttit och väntat på dig i 9 månader... Men som sagt, jag tänker inte vänta på dig en gång till. För i grund och botten, så är jag fortfarande reservtjejen för dig, hon som snällt satt och väntade på dig, tills du kom på att du inte ville ha mig. Klart som fan att jag har varit bitter och arg. Och blotta närvaron av dig gör mig arg. Att du vågar höra av dig efter 1 år??!! Vad trodde du? Att jag skulle rulla ut röda mattan och börja sitta och vänta på dig igen. Jag hoppas verkligen att du har fattat nu att jag VILL INTE ha NÅGOT med dig att göra. Du gjorde mig illa. Så hitta nån annan, snälla.

Så, nu är det över från min sida. Nog snackat om det ämnet. Vänder blad.

Går och tar en till kaffe tror jag. Det blir bra.

Nä, kidsen totalt struntar i mig, dom är som fastlimmade hos kaninungarna... Blir jag förvånad, nej. Så sött.

Jag är också väldigt mycket där och kelar... Jag erkänner. :)

Dom 2 ljusa är favoriter. Och "Pumba" förstås, den mörka fotbollen med tassar...

Här är mamma fluffis med på bild också. :)

Vi har faktiskt hunnit iväg på loppis och fyndat denna hylla för 15 kr. Den åkte upp fort på väggen och vips, så har jennifer förvåring åt sina pet-shopar. Niiice.

NU kaffe.

Sitter och myser! Njuter av att ha varit och tränat. Länge sen jag var på bodypumppass, men när den välkända musiken drog igång så åkte leendet fram på läpparna och svetten forsade. Underbart!

Vad var det hon skrek, "smärtan är nåt övergående, men resultatet stannar kvar!!!" Hon är fan bäst. Hon skulle kunna motivera vem som helst att göra vad som helst. Sjukt bra instruktör.

Efteråt betalade jag avgiften för ett år framåt, så nu kan jag träna utan att behöva tänka på att kortet snart går ut. :) Det är helt klart värt det, utan tvekan!

Nu ska jag sitta och dricka kaffe och njuta. Om ett tag kommer storflicksen hem, dom ska få bestämma middag idag, så jag antar att det blir tacos. :) FREDAGSMYS!!