Jag har unnat mig själv en PT. Och sen i måndags går jag på hans kostschema och träningsschema.

Idag är alltså dag 3 och det är den jävligaste dagen. Tror allt socker gått ur kroppen och jag känner mig som en abstinent knarkare. Huvva!

Dag 1 är ju alltid lätt, full av motivation. Likaså dag 2. Dag 3, det är då kroppen börjar protestera. Liksom var är mitt socker?!

Men jag äter riktigt god mat! Och riktigt mycket grönt! Det känns riktigt fräscht.

Och då jag inte kan gå på gym så har jag fått ett träningsschema att följa hemma. Igår blev det motionscykel och idag blev det armhävningar, benböj och axelpress med vikter. Och varje dag ska jag gå minst 10 000 steg. Idag blev det 14 000.

Så jag känner att jag har jobbat på bra. Nu är det bara att fortsätta i samma anda!

Målet är att gå ner till mina 55kg och försöka hålla reumatismen borta genom att helt undvika rött kött.

Nu har min lilla tax Harry fyllt 1 år.

För dom som känner han så har han varit en myspropp sen dag ett när vi hämtade han som 8 veckor gammal.

Där är han på väg hem till sitt nya hem. Redan då visste jag att jag var tidigt gravid. Och under hela graviditeten så har Harry varit nära min mage. Gärna sovit med huvudet mot gravidmagen.

Därför känns det så självklart att han och nya lillhusse har ett speciellt band.

Ofta lägger han sig tätt ihop med lillhusse och delar med sig av sin värme. Och det är helt magiskt att se.

Desmo däremot håller koll på hela flocken, och vaktade lillhusse ordentligt när han var ny. Men Harry han är mer full av gos.

Jag tror dom där två kommer vara bästisar. Faktiskt. Thor är ett lyckligt barn som får uppleva den villkorslösa kärleken från 2 hundar när han växer upp.

Milde makaroner så skönt det är att få skutta ner i den egna sängen! Efter 3 nätter på hotell så var det gudomligt att få komma hem. Även om hotellet i sig är himla trevligt och mysigt det med.

Ett litet axplock bilder av veckan.
Sammanträden, sushi, shopping och slappande. Typ så.

29 år sedan pappa dog idag. Kan inte begripa att det är så länge sen. Den lilla 9-åriga jag blev krossad. Jag fick lära mig på ett brutalt sätt vad döden innebar. Att aldrig mer få se någon. Tufft. Det önskar jag att alla barn slipper uppleva. 

I övrigt så är jag och min son på vift. Flera dagars sammanträde och hotellvistelse väntar. Han ligger så gott här bredvid mig och sover. Han borde vakna när som helst och vilja ha mat. Jag och min andra hälft har också varit på parsamtal idag. Jag vet inte om det blev bättre. Vi är på sån kollisionskurs. Jag vill en sak, han en annan. 

Jag säger det, om terapeuten lyckas hitta något som vi kan jobba med för att reda ut detta så är hon grymt skicklig. Vi är båda så viljestarka också, och jag känner väl att jag har kompromissat färdigt. Men det kanske ändras? Vi har iaf tagit ett beslut om att INTE ta ut skilsmässa förrän tidigast januari 2020. För många skilsmässor sker under barnets första år, och lyckas man kämpa i mål det året, då kanske livet ser annorlunda ut? 

Jag bär så mycket bitterhet och ilska inom mig, och jag vet inte riktigt hur jag ska komma ur det? Jag är så arg och besviken. Usch. Jag önskar det gick över. Jag vill inte behöva be om allt. 

Snälla älskling, kan vi hitta på något i helgen? 

Snälla älskling kan du ta barnet idag så jag kan jobba undan lite? 

Snälla älskling kan du ta barnet en stund så jag kan träna idag? 

Det hade varit skönt om det kom av sig själv. Att han VILLE samma sak som jag. Baah. JAg blir galen. OM nån kunde vifta med ett trollspö bara och fixa allt så det blev bra. Det hade väl varit bra. 

Nåja, oavsett så är det skönt att vara hemifrån ett tag. Få göra annat. Se annat. Och hotellfrukost är nice, och detta hotellet är så suveränt i deras service. Jag trivs superbra. :)