Min fina Frida säger alltid på helgerna: Mamma varför går helgen alltid så fort?!
Jag håller med.

I helgen har vi haft full upp. Fredagsmys, badhuset, julmarknad, tomtarnas vinterspel och besök hos Bror.

Det var full action inne i stan. Tomtarna kämpade på och Japans tomte råkade slå sig lite så han fick åka in till sjukan. Hoppas dom tog väl hand om han. :)

Denna jättebock hittade vi på marknaden.

Det var verkligen julig stämning och inne i en av stugorna på hembygdsområdet bjöd Kurt på glögg. Jättegott. Så gott så att vi köpte hem alkoholfri glögg hem.

Och igår skjutsade jag hem storflickorna efter att vi varit och hälsat på Bror med familj. <3
Vi passade på att kela med katterna i byn också. Gammelkatten Tarzan är så fin. Saga ville stanna där en vecka för att kunna kela ordentligt med katterna, hon tyckte jag skulle sjukanmäla henne till skolan! Ha ha, Nej!

Nu är hon på skolan, som hon ska. Och jag har varit på en kylig promenad med hunden på morgonen.
-22 grader. Och vackert!

Vintertäcket på idag.

Näst sista nattskiftet, sen är jag ledig. Det går segt nu...

Jag brukar vara rätt pigg och alert på jobbet, men inatt har jag verkligen fått kämpa för att hålla uppe ögonen. Det är plågsamt.

Har sovit alldeles för lite denna vecka. Kring 4 timmar i snitt per dag. Sötsaga har varje dag kl 13.15 ringt från fritids och väckt mig. -Får jag ta med en kompis. -Jag har ångrat mig, jag kommer hem nu från fritids. Och så vidare.

Har sagt åt henne flera ggr att hon behöver inte ringa hem och fråga. Hon får komma hem direkt efter skolan, och hon får alltid ta med sig en kompis om hon vill. <3

Men men, likväl har hon varje dag ringt hem och väckt mig.

Nåja, jag hoppas sista natten går bättre, för inatt har det varit riktigt tufft. Idag måste jag få sova. Fakiskt.

Otherwise I will bryta ihop.

Jag är trött. Jag vill hem och sova. NU.

Det är lugna gatan på jobb just nu, och det är då man blir trötter. Har sysselsatt mig med lite plock och fylla på prylar, men nu tog det slut. Så, nu vill jag hem.

Hungrig börjar jag också bli. Det skulle sitta fint med en stor frukost nu och sen sova. :)

Nå, man kan ju inte få allt. Jag har ju redan allt. Fin familj, ett hus, söt hund, fina vänner och ett jobb. Kan man önska sig mer? Nä nu ska jag vila huvudet, nu kände jag att jag börjar svamla.

Ja nu är min långledighet slut. Och det har varit den bästa ledigheten på länge!

Jag har sovit, vilat, promenerat och slöat. Jag har verkligen tillåtit mig själv att slöa, och det är högst ovanligt!

Nu hoppas jag att mina batterier är laddade för jobbveckan som kör igång ikväll.

Visst är det vackert ute nu? Som ett vykort! Har åter varit på en långpromenad med hunden och det är så sagolikt vackert ute med snö överallt. Vintern häruppe är absolut den vackraste årstiden.

Dagens plan:
1/ Långpromenad med hunden
2/ Städa hela huset
3/ Besöka Skatteverket
4/ Handla mat och fixa middag.

Nummer 1 är klart. Har varit på en skön långpromenad med hundar + kompis. Nu en kaffe och tagga om till resten av dagens uppdrag.

I tisdags var jag och Rex på ett par timmars långpromenad på dundrets topp. Västtopen gick vi till. Snöigt, halkigt stundtals och helt underbart med frisk luft. Jag tror den friska luften knäckte mig, för resten av veckan har jag varit sjukt trött. Inte orkat mer än det nödvändiga. Och jag som alltid brukar härja på under mina ledigheter har mest legat och sovit... Kan hända att jag har jobbat lite för mycket och att kroppen har sagt till att ta det lugnt nu. 

Nåja, jag har iaf tillåtit mig själv att vila under veckan, och sova. Det har varit helt underbart att göra ingenting. 

Men, jag bjuder på lite bilder från dundret i tisdags. 

Efter en smått hysterisk jobbperiod så har jag stämplat ut, och jag är ledig till 13/11. Så fantastiskt välbehövligt! 

Jag ska försöka njuta och bara ta det lugnt. Tror absolut att min kropp behöver det. Så trött som jag varit i helgen har jag nog inte varit på flera år. Huvva. 

Så nu ska jag klämma i mig min frukost, sen ska jag gå och lägga mig bredvid raring och sova. Underbart! 

Dom flesta "firar" väl halloween inatt. Men icket jag. Jag befinner mig på jobb och det är ovanligt lugnt. Men det är väl lugnet före stormen säkert. Man kan iaf gissa det eftersom det regnar ute och är säkert halkigt som tusan.

Men, det var inte det jag skulle konversera om. Nämnligen spöken från det förflutna. Eller som Pumba säger i Lejonkungen: "Lämna det bakomflutna före dig".

Jag drömde nämnligen idag när jag låg och sov efter förra nattskiftet. En sån verklig dröm som sitter kvar långt efter man vaknat. Och den sitter kvar ännu. Det irriterar mig. Jag kan inte skaka av mig den.

OCH, nu till det spektakulära: jag har analyserat min dröm, och kommit fram till att det är säkert något slags imaginära "kalla fötter" från min sida. Drömmen handlade nämnligen om en flirt jag hade för massa massa år sen som jag aldrig lyckades "hala in". Och i drömmen lyckades jag, nästan... Precis som det var då. NÄSTAN. Vilket innebär att jag fick aldrig uppleva hur denna flirt igentligen var, säkert en skitstövel som de flesta andra karlar. ;)

För det var han, en skitstövel, för han var nämnligen väldigt upptagen. Men flirtade ändå hejdlöst med mig och ibland korsades gränsen för oskyldigt flirtande med mer fysiska handgrepp. *harkel* Men då var jag kär, och trodde väl att han och jag skulle minsann kanske kunna ha ett liv ihop... Jo jo. (Man har så mycket tillit till en karl som flirtar med någon när man vet att dom är upptagen). Ironi.

Ja, som sagt ett spöke från förr.

Och anledningen till att sånt dyker upp är säkert för att jag och Raring planerar att bli Man och Fru, och det gör mig otroligt lycklig och rörd. Men samtidigt rädd. Tänk om det inte håller? Men jag menar, ett bröllop ändrar ju inte på vårt liv. Vi lär vara lika knasiga och gosiga med varann ändå. Så som sagt, imaginära kalla fötter. :)

Och jag trivdes jättebra som singel innan jag träffade min "Riddare i den svarta hyrbilen", och jag trivs än bättre med honom. Han får mig att le med pirr i magen fortfarande efter 5 år, och jag kan inte tänka mig en vardag utan honom.

Det var ett par knackiga första år innan vi hittade rätt i varandras liv och gjorde det till vårt gemensamma liv. Men nu när jag lärt känna hela Raring, med alla hans underbara och mindre underbara sidor så kan jag med säkerhet säga att jag gärna blir Fru Raring, och jag hoppas vi får bli riktigt gamla och gaggiga ihop.

Så dom där imaginära kalla fötterna ska få ett par tjocksockar, för min Raring släpper jag inte. :)