Som plåster på såren, dvs som kompensation för det kalla obehagliga vädret som pågår, så har jag bokat en utlandsresa för mig och Saga.

Tänk, lillbarnet och jag, en hel vecka tillsammans då vi bara ska sola, bada och umgås. Kvalitets mamma-dotter tid. Och helt plötsligt känns det bättre när man har något att se framemot. ?

Som sagt, nu kanske man uthärdar det kalla vädret.

Annars så har vi varit ute hela dagen idag. Trots att det blåste kallt, men solen var framme iaf.

Vi monterade studsmatta och krattade en hel del. Kollade över vårt fallfärdiga staket också och insåg att det måste byggas ett nytt... Urk.

Finns så många hål att stoppa pengar i. Nytt garagetak, nytt staket, ny altan, osv... Och tanken var att fasaden skulle målas i sommar, men jag tror inte tiden räcker till. :/

Nåjoo. Imorgon är iaf sista KF innan sommaruppehåll, då får man ta en paus från politiken iaf. Skönt.

Thats it för nu, sov gott.

Jag och raring är på weekend i Finland. Hotell, hundutställning och slöa är vår uppgift. :)

Rex tycker att hotellet är hyvens. Och vi är alla helt slut efter att ha tittat på hundar hela dagen.

Målet var att se en Kanaan hund i verkligheten, och det har vi gjort. Vi såg även en hysteriskt söt akitavalp. Såg ut som en levande nallebjörn.

Rex fick givetvis en massa presenter på utställningen i form av hundben, mjukisdjur och ris/laxpate'. Mums tyckte han.

Nu är planen för kvällen: bastu, hundpromenad och middag. Få se om vi orkar. Imorgon rullar vi hem igen. ?

Att vara mamma till 3 barn men att bara se 2 av dom varannan helg är tungt. Det gör ont, man saknar...

Man känner sig inte hel. Och gång på gång känner man sig misslyckad. Är jag en dålig mamma?

Jag är otroligt glad över att min mamma inte vet hur tungt det är för mig, hon tror att jag är stark. Hon ska inte behöva veta heller och oroa sig. Jag är ofta stark, men stundtals är isen för svag och jag faller igenom. Då är det tungt att ta sig upp igen. Jag älskar mina barn, och jag blir ledsen när jag hör om bristerna. Men jag har lagt ner 2 år av mitt liv på två omgångar i tingsrätten och förlorat...

Men det är mitt fel. Jag lät flickorna prova bo hos sin pappa för att se om det skulle funka, för att jag inte ville bråka. Sen fick jag aldrig tillbaka dom. Så det är mitt fel. Jag var för snäll.

Och nu är det jag som får sakna.

Det suger.

Ett råd till er andra: Var inte snäll!

Snälla flickor kommer till himlen, dom andra kommer längre än så.


Det värsta är helgerna, att längta efter sina barn, och samtidigt vara ledsen för att dom åker snart igen. Det suger.

Jag har ett problem! Säkert fler än ett, men just nu är det ett problem som stör mig.

Nämligen det att jag är hoj-lös.

Och för er som inte känner mig så kan jag berätta att de gånger jag har köpt bil, så har jag bara provkört den bilen jag köpt. Jag är alltså inte en människa som kollar runt, testar och jämför. (Nu får säkert Raring hjärtsnörp, hur kan man köpa en bil utan att provköra flera??)

Men sån är jag... Och nu vet jag inte ens vilken motorcykel jag vill ha. Det jag vet är att den inte ska vara svart, för färgen är viktig! ?
Den ska vara lättare än min förra, inga 250 kg vill jag ha. Men sen vet jag inte?!

Usch, det är jobbigt att välja... (Vilket I-landsproblem)

Det var det. Det löser sig säkert. Bästa vore om någon bara bestämde åt mig.

Annars så saknar jag både Raring och Saga. (Och stortjejerna). Jag är inne i en nattvecka nu och känner mig lite asocial mot min familj. Men om ca 27 timmar går jag på ledigvecka. Då blir det mys och familjeliv för hela slanten igen. Det gillas.