Ja, nu är det upp- och nervända världen.

Ni som känner mig (börjar bli en liten decimerad skala pga mina hemska val) vet också att jag är lika intresserad av inredning som Ernst Kirschsteiger är intresserad av att använda skor... Dvs inte mycket.

Men, idag har det hänt.

Jag har köpt en inredningspryl. (Jag hörde att alla i cybervärlden drog andan).

En tvålpump!! Som ser ut som en sten.

Hade jag vart Ernst, så hade jag promenerat 7 mil i urskogen för att hitta den perfekta stenen att gröpa ur och sedan specialtillverkat en handgjord pump av ekologiskt metall. Men, jag är inte han, så jag köpte min på Jysk.

Jag misstänker att Raring kommer att tycka den är tacky och ful, men jag tycker den är lite frän. Och snyggare än platsflaskan från dollar. Nu kan man ju kanske låtsas att det är en exklusiv frän tvål därinne. ;)

Oavsett, nu dröjer det nog ett par år innan jag ger mig in i inredningsvärlden igen. Det får vara nog nu.

I helgen var det fotbollscup för Saga och hennes lagkamrater.

4 matcher, 2 förluster och 2 vinster. Sista matchen var absolut spännande och jämn. Saga jobbade hårt i försvaret och tog bollen av anfallarna gång på gång. Jag är som stolt. :)

Sen har flickorna pysslat i sina rum. Har knappt sett dom.

Jennifer påbörjade en ny tavla. Och jag fick en mysig långpromenad med henne och hunden på söndagen.

Saga och Frida byggde grejer av kartong och papper. Limpistolen gick varm. Älska deras miner! Dom ville verkligen inte bli störda. :)

Och nu är lilla stumpan sjuk. Saga har feber. Hon kom och sa igår att hon hade ont i halsen, och tokvarm var hon. 39 grader. Så det blev ingen skola idag. Hon har mest legat. Antingen i soffan eller sängen. MEN, hon har upplyst mig om att på torsdag måste hon vara frisk, för då är det tacobuffe på skolan. Viktigt. :)

Och jag har roat mig med att ligga och titta barnprogram med Saga... Huhh. Det är tungt. För mycket Dora utforskaren.

Har även skottat gården 2ggr idag. Då anser jag att jag inte behöver träna idag. Hade annars tänkt köra motionscykel. Träningsuppehållet pga nedsatt allmäntillstånd och snorighet måste ta slut nu. Känner mig helt lat efter nästan 2 veckor utan träning. Men som sagt, nu får det bli nya tag. Finsk sisu.

Ledig dag. -12 grader ute och äntligen fick jag se lite dagsljus. När man jobbar natt så är det annars sovdags när det är ljust ute.

Passade på att njuta av en lång skogspromenad med Rex. Underbart väder.

Matte kom då!

kisspaus

Passade på att slänga någon godis i snön så rex fick leta. Sen när han stannade alldeles för lång efter mig så vek jag av in i skogen och gömde mig. Så himla kul att se hunden springa ikapp, för att tvärt stanna när han inte såg mig. Där stod han still, och tittade, och när han vred huvudet så kände han direkt åt vilket håll jag hade smitit. :) Det går inte att gömma sig för hans luftvittring.

Full fart framåt.

Träden är så vackert frostiga nu.

Vi är nöjda nu, hunden och jag.

Så nu ska vi vila lite... :) man blir trött av att vara i skogen.

Idag var det dags för Sverigedemokraterna att inta plats i fullmäktige i Gällivare.

Måste nog säga att jag var rätt lugn, tror däremot att Raring var mer drabbad av fullmäktigenerver...
Och, för att göra en lång historia kort:
Jag TRODDE att vi skulle bli undanskuffade i ett hörn, inte bli lyssnade på, eventuellt kanske hånade och till och med utskällda idag. Men så glädjande fel jag hade.
Kanske fick vi till och med det bästa mottagandet i hela norrland? Vad vet jag. Men en sak är säker. INGEN sa något negativt om oss. Inte under mötet, och inte före eller efter heller. Tvärtom kände vi oss försiktigt bekräftade och när jag intog talarstolen så lyssnade alla. Jag är idag stolt över att bo i Gällivare, över att man vuxet kan diskutera politiska åsikter och sakfrågor utan att ha förutfattade meningar och utan att stirra sig blind på partiideologier. Raring intog talarstolen flera gånger, och inte heller där fanns något negativt. Sakligt, korrekt, och man kunde faktiskt ana att här gäller de facto att de som kommer med något vettigt faktiskt kan uppmuntras oavsett partitillhörighet.

(Bilder lånade från NSD.se)

Vill ni läsa hela artikeln, så gå in på nsd.se, hade tänkt att länka till artikeln men jag får inte till det från min ipad. 

Men, det var en historisk dag. För första gången intog Sverigedemokraterna sina platser i kommunfullmäktige i Gällivare. Och det var en bra dag. Vi ämnar att vara delaktiga och försöka påverka så gott vi kan. Nästa val, ska vi se till att vara rustade för ännu fler mandat. :)

Har ni någon gång reflekterat över att mycket av sakerna man gör sker per automatik?

Exempel: Jag cyklade hem från nattskiftet, som jag brukar, och det nästan bara sker. Under tiden kan jag själv sväva iväg i udda funderingar och mitt i allt vara hemma redan.

Jag hann reflektera över att det blivit mildare, bara -14 grader, medan cykeln rullade ut från parkeringsdäcket. Och sen tar jag vägen som jag alltid gör och benen trampar på. Under tiden funderade jag på det ena och det andra, och upptäckte att jag redan passerat hedskolan, då är jag nära hem. Funderade lite till, svängde av på cykelvägen, hejade på grannen som var ute med hunden och sen var jag helt plötsligt hemma.

Och ibland blir jag så tacksam över att det är så. När man har en kropp som fungerar, då behöver man inte lägga tankekraft på det. Det bara är som det ska.

På jobbet möter jag så många som inte har det så. Ben går av, sjukdomar kan förstöra både muskler och ben, och att fungera blir en kamp. Så, jag är tacksam att min kropp, trots värk i leder och vita känslolösa fingrar och tår under vinterhalvåret låter mig sväva iväg på luddiga morgonfunderingar under cykelturen hem. För även om knäet inte låter mig springa, så funkar cykling alldeles utmärkt. Och snart får vi plocka fram skidorna också. :)

Min sista lediga dag, av en möjliga... :) Imorgon kör nästa 7- nattpass igång igen.

Vi passar på att mysa i gillestugan, har äntligen fått ner tv-kanaler hit. Så mysigt att göra upp eld och ligga och titta tv. Just nu tittar vi First Blood. Det är rätt mycket nostalgi.

Jag känner att här kommer vi spendera mycket av vintern. :)

Jag har en ålderskris. På sistone har jag känt mig gammal, lastgammal, bäst före datumet har gått ut...

Varför? Jo, för att mina barn har blivit så stora. Och om dom blivit äldre så har jag också blivit det. Jättegammal.

Min äldsta har kommit i puberteten. Ett stort steg, och även lite sorgligt att min förstfödda som NYSS tultade omkring i en söt liten pyjamas med min handväska på axeln och upplyste mig om att hon skulle ut och shoppa. Då var hon 2 år och stod med rufsigt hår i dörröppningen till köket. Pyjamasen var vit med djurmönster och gula muddar. Och nu är hon längre än mig och jag är tusen år gammal. Minst.

Så känns det. Totalt obefogat men så kan det vara.

Åldersnoja. Hur ska jag bota den?

Förra nattskiftet på jobb var ett av dom värsta hittills. Överbeläggningar och hur mycket som helst att göra... För första gången hade jag ryggvärk efter ett skift, pga fysiskt tungt skift. Man är ju van att fötterna kan värka, men att bli slut i ryggen hör inte till vanligheterna.

Nåja, hur som helst så spelar det ingen roll hur överjävliga skiften än är, för när man får komma hem till älsklingarna hemma så blir man glad och lycklig igen.

Raring hade fixat morgongröt till Saga och vid dörren möttes jag av en stor kram av en nyvaken 7-åring, och samtidigt kom hunden och kelade. Jag är så lyckligt lottad som har en sån mysig familj att komma hem till.

Att känna små barnarmar runt halsen och få borra ner näsan i Rex päls är rena lyckomedlet. <3