V31 nu. Och nu börjar det kännas tungt. Känner mig osmidig, tung, trött, hungrig och slut. Kan inte begripa hur jag ska klara 9 veckor till. Av och till känns det som att lungorna inte får plats och sammandragningarna kommer tätt vissa dagar. Då blir jag helt slut i hela magregionen.

Trög har jag också blivit. Glömmer massa saker och är allmänt ofokuserad.

Men jag var på gravid-vattengympa i veckan. Det var riktigt skönt! Varmt vatten och man vägde ju ingenting i poolen. Ska bli skönt att gå på det nu i 6 veckor till.

Och även om jag är stor och höggravid så går jag ändå iaf 4-5 km per dag med hundarna. Ibland upp till 8 km om jag är ensam hemma med dom. Det är inte illa.

Ja jisses vad fort tiden har gått!
Redan i v30.

Jag är i slutet på jobbveckan och kroppen börjar säga ifrån. En av nätterna hade jag mycket sammandragningar och en blödning på morgonen, så det blev en premiärtripp till förlossningen. Allt såg bra ut och räkan sprattlade för fullt. Och dagen efter det fick jag hem brev från försäkringskassan att de beviljar mig graviditetspenning! Så med tanke på blödningen och sammandragningarna så tänker jag nyttja hela den perioden och har iom detta bara 7 jobbnätter kvar innan jag blir ledig. Det känns jätteskönt!

I övrigt så har illamåendet gett med sig och jag har inte kräkts på nästan 2 veckor. Blodtrycket däremot är i lägsta laget och jag känner mig yr och svag emellanåt. Men annars mår jag bra.

Hormonerna verkar också ha stabiliserat sig! Från att ha velat skiljas från maken så är jag sådär rosa-fluff-lycklig och väldigt kär i honom. :) inte illa.

Jag gissar att maken uppskattar mitt kära tillstånd faktiskt.

73 dagar kvar.

Fick höra idag att det finns en person som sprider illvilliga rykten om mig. Jaha, men varsågod. Har du då inget annat att göra med ditt liv så fortsätt sprida rykten om det ger dig någon sysselsättning. He bjud ja på.

Men o andra sidan brukar jag tycka synd om personer som beter sig på dylikt sätt. De kan inte må bra i sig själva. Om man hela tiden måste projicera sina egna tillkortakommanden genom att förminska andra, då har man inte så bra koll. Men för all del, något måste ju personen få roa sig med.

I övrigt då?!

Jovars, räkmagen växer på. Inne i v 28 nu.

Och hör och häpna: jag har varit sjukskriven 3 arbetspass!! Det händer otroligt sällan. Men jag var upptagen med att försöka hosta upp lungorna så jobb kändes inte så aktuellt. Men nu är jag tillbaka, dock med en irriterande rest av hostan kvar. Men det blir bättre och bättre.

I övrigt knallar livet på. Jag roar mig med att kräkas då och då på morgnarna och det är få maträtter som tilltalar mig. Men det är bara att gilla läget. Nu börjar ju den tunga perioden. Trimester 3. Huuga.

Jag sa i veckan adjö till mitt underliv också, för den ser jag inte längre. Magen är som ivägen. Jag har nästan landat i mitt nya liv också, med Mannen som är borta under veckorna på jobb. Hundarna har intagit hans sänghalva när han är bortrest, och det gillar jag. Jag gillar deras närhet även om de kan bli lite påfrestande ibland.

Som sagt, livet knallar på. Om försäkringskassan beviljar min graviditetspenning så har jag bara 4 arbetsveckor kvar om jag tänkt jobba t.o.m månad 8. Vi får se.