Glömde ju berätta om min svårt braiga dröm inatt.

Jag drömde att jag rånade en bank, och flydde till skogs. Då kom farbror blå och släppte lös ett gäng polisjyckar efter mig. Dessa jyckar tyckte ju om mig så mycket att det slutade med att jag fick hem både rånarbytet och 3 stycken skitfräna polishundar.

Sen åkte jag och hundarna min splitternya cabriolet hela sommaren. (Och mitt hår fläktade skitsnyggt i vinden sådär...).

En jättebra dröm enligt mig.

Typ så.

Igår var en himla spä'nnande fredagkväll. Jag sov bort hela.

Skulle se Snygg-Magnus på lets dance. Somnade klockan 20.00 i soffan, vaknade 02.30 Jag missade Magnus litegrann. En smula.

Men fatta vad skönt det var att sova i över 6 timmar i sträck, det har inte hänt sen i tisdags. Bara det gjorde att man kände sig piggare.

Så pigg att jag åt en smörgås på natten.

Gick också och vägde mig, snacka effektiv diet detta med kräksjukan är, vågen visade 53,4 kg. *höhö*

Tur det är lördag så man kan lyxa till med karra idag och bygga tillbaka allt man förlorat. Är ju mest vätska som försvann tror jag.

Idag ska jag försöka plocka upp efter orkanen Saga som dragit fram här.

Saga Maria har namnsdag idag, grattis gumman!!

(lägger upp en gammal bild, gillar dom gamla bebis-bilderna, hihi)

Så grattis alla MARIA därute. Känner iofs bara en till som heter så. Men grattis till dig, i grannbyn! :-)

Näpp, nu ska jag försöka börja leva lite. Faktiskt. Sådeså.

Nu tänkte jag ge upp detta med att skaffa liggsår och kliva upp och se om det finns nåt att äta i köket.

Har tvingat i mig skitäcklig proviva, fan vad det smakar huggorm.

Men jag har ju ingen som helst aptit. Men nåt säger mig att det kan vara bra att äta nåt litet.

Äta bör man, annars dör man. Äta gör man, ändå dör man.

Magont som fan ännu. Inte kul.

Och illamående. Tror jag skiter i det där med att äta. Nu blev jag svimfärdig igen.

Kräksjukan kom inatt. Klockan 00.00 började det.

Höll på hela natten.

Nu har jag ringt efter hjälp, orkar inte mer.

Klarade knappt av att ge Saga frukost klockan 7, så fort jag klev upp så höll jag på att svimma. Fick ta mig till köket i omgångar.

Förstod inte att kräksjuka kunde göra en så svag, men jag har visst 39 graders feber också som grädde på moset.

Men nu är A på väg, och ska ta över Saga så att hon får lite uppmärksamhet. Hon har fått härja och klättra hur hon velat, för jag har inte orkat banna henne.

Nu känns det lite bättre, svimningsanfallen är inte så frekventa.

Men jag säger en sak, detta skulle inte jag önska min värsta fiende.

Hujja.

Just det!!

Idag är det 10 år sen jag klarade uppkörningen och fick körkort!!

Hur fan är det möjligt med tanke på att jag bara är 25 år?? *flin*

Det om nåt är en anledning att fira med pizza idag, så får det bli. :-)

Har aldrig vart så slut fysiskt som jag är nu.

Natten var lika hemsk som förra natten, eller ja hemskare, pga att man redan var trött sen innan. Saga kräktes sista gången klockan 4 inatt, sen dess har hon inte kräkits, så nu är det nog över för hennes del. *hoppas*

Tänkte bjussa på en bild, som visar hur sjuk jag är, ser helt hemsk ut. Tog den igår. Tyck lite synd om mig. *ynklig*

Saga ser ju ganska pigg ut, men jag ser ut som nåt som katten släpat in... Jiiises. Har nästan vuxit fast i soffan känns det som. Har inte vart in i mitt eget sovrum på 2 dygn, minst.

Och som sagt, idag har vart ännu värre. Jag är så slut. Totalt färdig alltså. Har haft ett litet melt-down, bara grinade, var så trött. Men nu känns det lite bättre. Ska försöka få i mig nå mat. Kankse beställa hem pizza eller så. Är iofs inte sugen på mat men man måste ju äta  tror jag.

Bjussar på några bilder på en lite piggare saga också. Tog dom efter hon hade sovit lite.

Hon är så söt. :-)

Måste bara får berätta att det är inte bara pest att ha sjukt barn hemma.

Det finns något gott i det, och det är att vi har faktiskt fått en massa tid att umgås med varann. På sistone känns det som att det bara har vart skola och dagis och lämna och hämta.

Men inte idag.

För mellan kräkningarna och gråten så har vi haft det supermysigt jag och saga.

Vi  har gosat in oss i soffan och lillsötis har legat i famnen på mig och varit så kelig. När hon är frisk har hon minsann inte tid sitta still och kela.

Så det känns verkligen som att vi har fått mysa idag. Det finns faktiskt inget mysigare än att sitta och kramas med sin lilla dotter. Just för att man vet att det kommer man inte alltid att få göra, dom rackarna växer ju upp. Så man ska passa på att njuta av dom små ögonblicken som kommer.

Men dock är det ju inte så kul att oroa sig för stackarn. Hon har inte fått i sig mycket alls idag. Och hon ligger minus på vätska, så jag hoppas att det vänder.  

Nu ska jag bädda ner mig i soffan och se om jag orkar vara vaken till Greys.

Att vara stark är inte

att aldrig falla

att alltid veta

att alltid kunna

Att vara stark är inte

att alltid orka

att skratta

att hoppa högst

eller vilja mest

Att vara stark är inte

att lyfta tyngst

att komma längst eller

att alltid lyckas

Att vara stark är

att se livet som det är

att acceptera dess kraft

att ta del av den

att falla till botten,slå sig hårt

att alltid komma upp igen

Att vara stark är

att våga hoppas när ens tro är som svagast

att se ett ljus i mörkret

att kämpa för att komma dit.

Lånade denna av Synne. Tack. :-)

Ville dela med mig av den för det var så fint skrivet.