Idag har vart en tung dag. Och nu på kvällen kommer febern igen. Hujja. Helt slut.

Idag är det 19 år sen Pappa försvann.

Och jag måste säga att jag är faktiskt lite avundsjuk på dom som har en pappa. Eller dom som vuxit upp med en.

Och nu är jag så trött så jag bara gråter... Alldeles för mycket känslor och tankar i huvudet.

Mina barndomsminnen är rätt suddiga.

Men dom dagarna på sommaren hos honom, dom minns jag hur bra som helst. Jag minns hur äcklig havregrynsgröt han kokade, som tapetklister, men man åt den ändå, för det var ju pappa som gjort den.

Minns hur jag fick mata fiskarna i hans "damm", och hur kul det var att busa med katten. Och hur arg pappa blev när jag inte orkade hålla i hunden så jag släpade med i gruset och skrapade knäna blodiga.

Det hade nog vart kul om man hade fått fortsätta vara där på somrarna.

Men nu vart det ju inte så.

R.I.P Pappa. Hoppas jag kan åka förbi graven nån gång snart.

Annars så är jag helt nipprig av oro inför beskedet som jag väntar från min advokat... Det gör mig rätt känslosam med. Mycket som står på spel nu.

Inte har jag hunnit plugga idag heller. Finns ingen tid och nu finns ingen ork. Nu ska jag bara ta en dusch, sen sova.

Nu har man kört alldeles massa många mil med bilen igen.

Men nu är vi hemma.

Alla barnen kollar bolibompa.

Jag fick lite hostmedicin av A, hoppas att det hjälper till natten. *tacksam*

Svår träningsvärk i magmusklerna av allt hostande.

Saga är också lite hostig, hoppas att hon nu blir frisk och får vara frisk ett tag. Känns som att hon har varit sjuk sen i december när hon började på dagis. Stackaren.

Näpp, nu ska jag fixa nå kvällsfika åt oss.

Min aptit börjar komma tillbaka igen. Skönt. :-)