Oj?! Ett blogginlägg? Sådär 1 år och 4 månader sen sist. Men så kan det gå.

Jag tänkte kanske skaka liv i bloggen lite. Kör väl en snabb uppdatering iaf.

Jag är med barn! Inte nu någon fräck nyhet, då jag vetat om det i 4 månader nu. Men det är först nu det börjar kännas verkligt. I april pissade jag positivt på stickan, och sen dess har det varit en osäker väntan på om det ska gå vägen eller ej. Så jag har inte riktigt vågat tro på att det är på riktigt. Förrän nu. Nu känner jag den lille sprattla runt därinne varje dag.

3 år tog det av missfall och försök. Hann till och med precis bli beviljad IVF och skulle börja med hormosprutorna när nästa mens kom, men den kom inte. Det var en lång väg. Och därför har jag inte vågat tro på det. Under dessa tre år så var det helt klart värst när jag fick missfall dagarna efter vårt bröllop. Då satt jag och grät i gynekologstolen totalt otröstlig.

Men nu blickar jag framåt. Att börja om igen med barn, när förstfödda precis börjat gymnasiet. Nog känns det lite galet, men kul. Det kommer bli tufft. Mest på grund av att jag kommer till största del vara ensam (igen). Mannen kommer vara bortrest på jobb, så jag får reda ut bebis och hundar och hus på egen hand. Om bara reumatismen håller sig undan så kommer det nog gå vägen med strikta rutiner. Men en dag i taget och den tiden den sorgen.

Hur som helst så är han så välkommen när han väl behagar komma. Jag hoppas han kommer i januari, men risken finns att det blir ett decemberbarn till. :)

Just nu njuter jag varje kväll/natt av att känna dom bestämda buffarna inifrån livmodern. Det är nog den mysigaste känslan som finns. Att få börja knyta an till en ny liten person. Och det roliga är att alla barnen faktiskt blev glada. Lite bestörta, men uppriktigt glada över att få ett litet syskon. Det hinner gå över 11 år mellan senaste barnet och nykomlingen. Jag behöver nog gå en blöjbytarkurs för att friska upp kunskaperna. :D

V 22 just nu. Tiden flyger fram.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ok. Till att börja med: livet känns så mycket bättre. Jag har börjat KBT, detta pga min låga tolerans för stress sen min ?gå in i väggen?- episod. Och min låga självkänsla. Och det har hjälpt! Bara att inse hur knasigt man tänker när man har låg ...

Jag har tagit en paus från FB. Av flera anledningar: Det tar för mycket tid, och man sitter jämt där och dumglor. Jag gör för många inlägg, och detta tror jag bidrar till att min make ?följer? mig där, och då anser sig uppdaterad och inte beh...

Jag är så glad att jag kommit igång ordentligt med träningen. Jag mår så gott av det. Under sommaren har det blivit 3 pass i veckan, men nu när jag har varit ensam har jag bara mäktat med 2 pass i veckan. Idag var det nypremiär på gymmet. Körde 2...

Ok, sen mitt förra inlägg har det bara varit en kamp för att klara vardagen. Ensam med en 8-månaders bebis, 2 hundar, ett hus och en kommunal budget att knåpa ihop. Och lägg därtill att bebisen håller på att skaffa en till tand och INTE sovit hela nä...

Länge sen sist! Jag har prioriterat familjelivet och semester. Sommaren började rätt knackigt. Det var en omställning för oss båda att bägge var hemma samtidigt. Jag tyckte väl att han skulle kliva fram och ta ansvar, och han tyckte säkert att ja...