Jisses vad denna graviditet har gått fort! Just nu känns det som att bebis kan komma när som helst.

Mycket har hänt sen senaste blogginlägget.

Jag och Maken var i en bilolycka. Fruktansvärt! Enorm smäll, efter en avåkning i snömodd rätt in i en tall. Tvärstopp tog det, ont gjorde det och den initiala skräcken försatte mig i chock tills jag kände bebisen röra sig i ambulansen påväg till akuten.

Vi klarade oss alla utan större skador, även hundarna. Hade hemskt ont i typ 2-3 veckor efteråt i bröstkorgen, svanskotan och smalbenen. Men skönt att det gick bra.

Samtidigt som bilolyckan gick jag även på graviditetsledigt. Missade sista jobbnatten pga olyckan, men det var inte aktuellt med jobb då ändå. Så med det sagt så har jag varit ?ledig? 5 veckor nu, och det känns ingenstans. För i gengäld har det varit mycket politiskt jobb istället. Utbildningar, nya uppdrag, konflikter osv.

Alla förberedelser här hemma är klara.

Nu är min största oro att förlossningen sätter igång när maken är i Stockholm... det känns inte roligt att ständigt oroas över det. Skönt att han kommer hem ikväll iaf. Hoppas jag. Flyget är ju inte att lita på.

Magen är stor nu tycker jag. Och mina långpromenader med hundarna börjar gå riktigt långsamt och tungt.

Sammandragningarna kommer ofta, och ibland är det nog rena förvärkar eftersom att dom gör rätt så ont. Nu är han välkommen när han än behagar komma, men efter nyår hade varit bra. Jag tror dock inte att han håller sig därinne så länge, men hoppas kan man ju. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ok. Till att börja med: livet känns så mycket bättre. Jag har börjat KBT, detta pga min låga tolerans för stress sen min ?gå in i väggen?- episod. Och min låga självkänsla. Och det har hjälpt! Bara att inse hur knasigt man tänker när man har låg ...

Jag har tagit en paus från FB. Av flera anledningar: Det tar för mycket tid, och man sitter jämt där och dumglor. Jag gör för många inlägg, och detta tror jag bidrar till att min make ?följer? mig där, och då anser sig uppdaterad och inte beh...

Jag är så glad att jag kommit igång ordentligt med träningen. Jag mår så gott av det. Under sommaren har det blivit 3 pass i veckan, men nu när jag har varit ensam har jag bara mäktat med 2 pass i veckan. Idag var det nypremiär på gymmet. Körde 2...

Ok, sen mitt förra inlägg har det bara varit en kamp för att klara vardagen. Ensam med en 8-månaders bebis, 2 hundar, ett hus och en kommunal budget att knåpa ihop. Och lägg därtill att bebisen håller på att skaffa en till tand och INTE sovit hela nä...

Länge sen sist! Jag har prioriterat familjelivet och semester. Sommaren började rätt knackigt. Det var en omställning för oss båda att bägge var hemma samtidigt. Jag tyckte väl att han skulle kliva fram och ta ansvar, och han tyckte säkert att ja...