Tjohapp, här kommer då rapport och bilder från i helgen.

Jag och Sagis drog iväg på fredag direkt efter skolan. Vi hade som lång väg framför oss.

Saga läste "kartan" i bilen, så vi skulle hitta... (hon hade nog ändå vart bättre än den där jävla gps:en...)

Stumpan fick stanna kvar hos "Faffa", och det gick hyvens. Hon bara vinkade glatt hejdå och sen gick hon och lekte. Saga gillar sin Faffa.

Sen åkte färden vidare mot Levi, ett helt nytt ställe för mig, aldrig vart där innan, inte som jag minns iaf. Vet att jag var med på ett bröllop där när jag var liten, men det minns jag inte. Hade lite träsmak i röven efter att ha suttit i skolan hela dagen, sen kört bil i 40 mil, så det var skönt att komma fram till stugan.

Mosters stuga.

Himla mysig var den.

Rummet uppe på loftet som jag fick husera i. Sov oerhört gott på natten efter att ha vart i farten hela dagen. Och givetvis fanns där en bastu så man kunde basta innan sängdags. :D

På morgonen innan loppet så lagade Kusin M pasta med köttfärssås, bra löpar-föda.

Kusinens karl laddade upp i saccosäckarna. Såg oerhört bekvämt ut.

Min moster var besviken för att hon inte kunde vara med och springa, stackarn var tvungen ett jobba.

Sen drog vi iväg till starten för att kolla när helmarathon startade. Dom som sprang hela 42 km.

Syns lite dåligt, men där drar dom iväg iaf, synd att det regnade. Dom startade kl 12, och vår start gick kl 14.

Så vi åkte tillbaka till stugvärmen och inväntade vår start.

Och när starten gick så var det så mycket folk så det tog nästan en minut innan man ens kommit fram till startlinjen och kunde börja springa. Ocn när man sen tittade upp mot backen dit klungan sprang så var det säkert 500 meter med "klunga" av joggare. Helt sjukt mycket folk.

Dom första kilometrarna var ganska trångt med folk, och man fick sicksacka mellan löparna.

Men sen tunnades det ut lite, men inte en enda gång under loppet behövde man springa själv, var folk överallt.

Dom första 13 km gick otroligt lätt. Och första milen gick på 48:15 trots den långsamma starten. Men sen började det gå tyngre och tyngre. Hade sällskap av en kille som hette Mikko mellan 7-14 km, så vi joggade och surrade lite, men sen hamnade han efter. När 17 km var passerad då var jag sjukt törstig och stannade till vid sista vätskekontrollen och sög en hel mugg med vatten, annars sprang jag hela vägen, stannade inte till innan utan drack i farten en klunk vid dom andra kontollerna. Efter 18 km blev benen ganska stumma och jag gick på ren viljestyrka till 20 km, sen gick det lättare igen för då såg man mål och visste att man snart var i mål. Sista nerförsbacken innan mål så ökade jag lite fart, men inte mycket för det fanns inte mycket kraft kvar i benen alls. Andra milen gick mycket långsammare, 62:30.

Och i målgång stannade klockan på 02:07:40.

Är rätt nöjd då jag siktade på en tid på ungefär 2 timmar och en kvart.

Nöjd som sagt. :)

Och efter loppet så bjöd mosters karl på käk.

Han hade lagat sjöfågel, hur gott som helst!

Innan dess fick man sig en välbehövlig bastu och dusch.

Kan jag, så åker jag absolut dit nästa år igen!

Dom 40 milen hem sen gick ganska bra och jag somnade gott i min egen säng. Helt utmattad.

Och idag har jag en träningsvärk som heter duga. jiiises, känner mig helt handikappad när benen värker så.

 

Egirl

6 september 2009 13:38

Är imponerad tjejen!!!!

http://egirl.bloggagratis.se

 

Dante

6 september 2009 19:42

Jäkla vad jag är impad!!

Jag vill också börja springa men har ju ingen kondition. Har du några bra tips för hur man ska börja?

http://dante.bloggagratis.se

 

spookface

6 september 2009 19:59

ohhh... stugan där jag och "M" träffades första gången....
det är jävligt mysiga stugor asså.. tänk om man hade en sån själv!!

 

Paula

6 september 2009 20:48

Egirl, men tack. :)

Dante, när jag började, då hade jag promenerat nästan varje dag i ett år, gick med vagnen, och då tappade jag 20 kg, sen kändes det som rätt steg att börja springa så smått. Jag hade samma slinga som jag gick, ca 4 km, som jag började med. Jag joggade och gick om vart annat. Men första målet var att orka springa hela vägen till konsum, ca 1 km, sen byggde jag på nya mål allt eftersom. Sätt små mål från början. Nu känns 1 km oerhört löjligt för mig, men då första gången kändes det som en bedrift att klara det. :)

Spook, oooh, så romantiskt. :) Jo, dom stugorna är fina.

http://lso.bloggagratis.se

 

Emma

7 september 2009 16:53

Woohoo! Gudars va du är duktig!
Det är ju en må-bra kick som heter duga att spriga lopp. (fast för mig var det maaaassor av år sen senaste...)
Nu ska jag åxå sätta fart och börja promenera igen... Du inspirerar :-)
Snyggt jobbat!

http://everlife.blogg.se

 

Paula

7 september 2009 17:40

Men tack Emma, skönt att höra att man inspirerar. :)
Kram.

http://lso.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ok. Till att börja med: livet känns så mycket bättre. Jag har börjat KBT, detta pga min låga tolerans för stress sen min ?gå in i väggen?- episod. Och min låga självkänsla. Och det har hjälpt! Bara att inse hur knasigt man tänker när man har låg ...

Jag har tagit en paus från FB. Av flera anledningar: Det tar för mycket tid, och man sitter jämt där och dumglor. Jag gör för många inlägg, och detta tror jag bidrar till att min make ?följer? mig där, och då anser sig uppdaterad och inte beh...

Jag är så glad att jag kommit igång ordentligt med träningen. Jag mår så gott av det. Under sommaren har det blivit 3 pass i veckan, men nu när jag har varit ensam har jag bara mäktat med 2 pass i veckan. Idag var det nypremiär på gymmet. Körde 2...

Ok, sen mitt förra inlägg har det bara varit en kamp för att klara vardagen. Ensam med en 8-månaders bebis, 2 hundar, ett hus och en kommunal budget att knåpa ihop. Och lägg därtill att bebisen håller på att skaffa en till tand och INTE sovit hela nä...

Länge sen sist! Jag har prioriterat familjelivet och semester. Sommaren började rätt knackigt. Det var en omställning för oss båda att bägge var hemma samtidigt. Jag tyckte väl att han skulle kliva fram och ta ansvar, och han tyckte säkert att ja...