Idag insåg jag en sak när jag var ute på en uppfriskande promenad.

Mitt i allt så klarnade det bara.

Jag insåg att jag hela mitt vuxna liv har letat efter trygghet i relationer. Inget fel i det... Men felet jag gör att jag att jag söker efter någon som kan ge mig villkorslös kärlek, och sånt finns inte från en partner.

Jag letar efter den villkorslösa kärleken som jag saknar efter min pappa. Den kärleken som endast en förälder kan ge, en som förlåter och älskar en oavsett vad.

Jag saknar min Pappa och jag undrar ofta om livet hade sett annorlunda ut om han hade levt. Framförallt så letar jag efter tryggheten en pappa repsenterar... Det är därför jag alltid faller för stora och starka män, alltid äldre än mig. Jag vill ha den där tryggheten, men jag finner den inte.

Det kändes så klockrent idag när jag insåg detta. Men inte vet jag om det på något sätt hjälper mig? För jag fortsätter ju att söka den där tryggheten. Hur ska jag göra??

Jag vet ju att jag inte på något sätt kan få några garantier av någon annan, och när jag blir osäker och otrygg, det är då jag flyr, eller ställer orimliga krav som får den andra att fly.

Var hittar jag tryggheten som jag söker?

Och säg nu inte att den finns inom mig, för jag känner mig rätt så trygg i mig själv. Jag vet hur jag fungerar och vad jag vill. Och jag är trygg i mig själv. Jag vet att jag klarar mig själv.

Men är det så att jag inte vågar lita på någon man? För att jag är rädd att förlora dom, på samma sätt som jag forlorade min Pappa? Jag vill inte bli lämnad. Det är nog där det sitter. Rädslan att bli övergiven. Då är jag hellre den som överger.

 

Egirl

22 september 2009 09:00

Det är nog precis så som du beskriver. Jämförelsen mellan män/förlorad pappa... och du har ju svaret på "varför du är som du är". Eg borde du prata med någon proffesionell om detta... För att få typ strategier av nåt slag som kan hjälpa dig att komma över hindret som hindrar dig från att våga lita på någon annan. Äh inte vet jag, det är bara en tanke. Måste säga att du har mycket kloka tankar... KRAM

 

Paula

22 september 2009 10:09

Ja, tack. :)

Min tillfälliga strategi just nu är att lägga allt sånt åt sidan. Kanske tilliten kommer med tiden. Men just nu så skiter jag i karlar, iaf relationsmässigt. Kram.

http://lso.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ok. Till att börja med: livet känns så mycket bättre. Jag har börjat KBT, detta pga min låga tolerans för stress sen min ?gå in i väggen?- episod. Och min låga självkänsla. Och det har hjälpt! Bara att inse hur knasigt man tänker när man har låg ...

Jag har tagit en paus från FB. Av flera anledningar: Det tar för mycket tid, och man sitter jämt där och dumglor. Jag gör för många inlägg, och detta tror jag bidrar till att min make ?följer? mig där, och då anser sig uppdaterad och inte beh...

Jag är så glad att jag kommit igång ordentligt med träningen. Jag mår så gott av det. Under sommaren har det blivit 3 pass i veckan, men nu när jag har varit ensam har jag bara mäktat med 2 pass i veckan. Idag var det nypremiär på gymmet. Körde 2...

Ok, sen mitt förra inlägg har det bara varit en kamp för att klara vardagen. Ensam med en 8-månaders bebis, 2 hundar, ett hus och en kommunal budget att knåpa ihop. Och lägg därtill att bebisen håller på att skaffa en till tand och INTE sovit hela nä...

Länge sen sist! Jag har prioriterat familjelivet och semester. Sommaren började rätt knackigt. Det var en omställning för oss båda att bägge var hemma samtidigt. Jag tyckte väl att han skulle kliva fram och ta ansvar, och han tyckte säkert att ja...