Mehh. Jag har fått nå tuppjuck i mina axlar. Eller rättare sagt mina axlar ger mig huvudvärk. Har upptäckt att jag alltför ofta spänner mig och drar upp axlarna. Så jag har idag försökt komma på själv så fort jag spänner mig och försöka slappna och och röra på mig lite för att inte spänna mig. Har nog funkat bra, för idag har jag inte haft huvudvärk.

Men i övrigt kan man ju fråga sig VARFÖR jag spänner mig. JAG VET. Tror jag. Mycket funderingar på the future. Mindre än 9 månader kvar av skolan. Jävligt skönt, och samtidigt fruktansvärt jobbigt. Både jag och saga har varit en smula bortskämda med lugna veckor och sällan på dagis. Snart är det över. Snart är det mer regel än undantag att saga får åka till dagis på morgonen. Iofs tror jag att hon uppskattar det nu, mamma eller pappa är nog inte lika roliga som alla minisar på dagis som hon kan leka med. Men hon är ju så himla go och söt och alla andra superlativ som finns.... Inte vill jag jobba 160 timmars månader och knappt få se henne. Samtidigt vill jag ju jobba. Jag ÄLSKAR att jobba. Men det har varit guld värt att plugga från det saga var 10 månader. Vi har verkligen fått vara hemma med varandra mycket. Kommer ihåg andra terminen när jag tentapluggade och gick runt i lägenheten och högläste utvecklingspsykologiska teorier, medan saga tultade efter mig... Runt runt i lägenheten. :) Normala familjen. 

Det var ett klokt beslut att söka in till högskolan. 

Angående framtiden då. Det ser inte så himla ljust ut på jobbfronten, inte här i stan iaf. Visst kanske jag får vikariat eller så. Men tanken på att skola in saga på ett nattis är inte lockande. Inte alls. Det går i stort sett fetbort på min agenda. Såvida jag inte lyckas landa ett dagtidsjobb som ssk (lär ju inte hända som nyutbildad) så återstår ett tänkbart alternativ. Och jag har i stort sett bestämt mig. Iaf om det inte händer nåt oväntat. Så jo, jag har nog bestämt mig. Det finns ställen där jobb existerar. Och jag har inte utbildat mig i 3 år för att bli arbetslös. Så enkelt är det. 

Har funderat hur mycket som helst. Fram och tillbaka. Vägt för och emot. Massor med gånger. Och på ett sätt så blev allt otroligt mycket lättare när jag väl bestämde mig. Efter jul tar jag ett mer konkret beslut. Nu är det bara preliminärt. Men mitt och sagas liv blir nog mycket lättare, och varför ska man göra det svårare än det behöver? Bara boendet löser sig så blir allting nog hur bra som helst. Det tror jag. 

Nä, nu ska jag bädda ner mig i soffan. Och se tv.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ok. Till att börja med: livet känns så mycket bättre. Jag har börjat KBT, detta pga min låga tolerans för stress sen min ?gå in i väggen?- episod. Och min låga självkänsla. Och det har hjälpt! Bara att inse hur knasigt man tänker när man har låg ...

Jag har tagit en paus från FB. Av flera anledningar: Det tar för mycket tid, och man sitter jämt där och dumglor. Jag gör för många inlägg, och detta tror jag bidrar till att min make ?följer? mig där, och då anser sig uppdaterad och inte beh...

Jag är så glad att jag kommit igång ordentligt med träningen. Jag mår så gott av det. Under sommaren har det blivit 3 pass i veckan, men nu när jag har varit ensam har jag bara mäktat med 2 pass i veckan. Idag var det nypremiär på gymmet. Körde 2...

Ok, sen mitt förra inlägg har det bara varit en kamp för att klara vardagen. Ensam med en 8-månaders bebis, 2 hundar, ett hus och en kommunal budget att knåpa ihop. Och lägg därtill att bebisen håller på att skaffa en till tand och INTE sovit hela nä...

Länge sen sist! Jag har prioriterat familjelivet och semester. Sommaren började rätt knackigt. Det var en omställning för oss båda att bägge var hemma samtidigt. Jag tyckte väl att han skulle kliva fram och ta ansvar, och han tyckte säkert att ja...