Jo, åter igen hemma efter en snabb sväng i "hemlandet".

Här kommer en snabbrepris av fre-lör:

Fredagkväll. Hamnade på finsk karaokepub/kvarterskrog med "tanterna". Jag var chaufför och förundrades över hur fulla alla män var. Och vilka fula kombinationer av foppatofflor och mjukbyxer det fanns. Men visst, det var faktiskt rätt avslappnad och skön stämning. :)

Sen körde jag hem till moster och sov. Ja jisses vad jag sov. Moster har en sjukt mjuk gästsäng. Man sjunker liksom 3 våningar ner i den och måste ha stege och skylift för att ta sig upp därifrån, men ack vad många välbehövliga timmars sömn jag fick. :)

Lördag. Klev upp 8. Käkade gröt och ägg. Sen drog vi till Levi och hälsade på i stugan hos min andra moster+ kusin+ barn+ annat folk. Himla vilken söt liten bebis. :) Uj uj, kommer inte ihåg att mina varit så små. Sen for vi och kollade på starten på helmarathon.

Öööh, vad ska man kalla detta? Kan det kallar ledarbilen?? Den stod iaf och var redo för att löparna skulle ge sig iväg.

Starten för marathon gick kl 12. Och då lättade dimman också och solen kom fram. Bättre väder för alla åskådare än förra årets regn och kyla. Som löpare är kylan att föredra.

När starten gått gick jag och mammsen runt i "byn" i jakt efter en långärmad tröja. Jag hade totalt glömt bort att packa ner nån sån. Att ha efter löpningen alltså.

Jag tycker att alla hus i Levi ser så himla mysiga ut.

Hittade "Oliver´s" i Levi. Månntro om det är lika tragiskt som Oliver´s hemma.... Höhö. I think not.

Vid foten på berget. Sjukt så fint väder det blev.

Jag hittade hursomhelst en tröja på en sportaffär. Sen åkte vi tillbaka till mosters stuga så jag fick byta om. Var sjukt nervös innan för formen har ju inte kännts stabil nånstans.

Men men, har man nu betalat 47 euro så är det bara att springa och se glad ut. Starten gick kl 14.

Första 5 km gick fort, på 26 minuter.

Första milen gick på 54 minuter.

Sen kom första svackan och det gick tungt till 12 km när vändningen kom och vi fick börja springa tillbaka igen. Men facit i hand så skulle jag INTE ha sprungit förbi första vätskekontrollen. Det straffade sig i slutet. Förra året drack jag endast vid 2 vätskekontroller. I år drack jag från alla utom en. (4 av 5 då). Det var varmt ute.

Vid 14 km började jag ha rejält ont i knäet. Vid vätskekontrollen på 15 km stannade jag och gick medan jag drack, och när jag satte igång med löpningen gjorde det så förbannat ont i knäet.

16-19 km var ett rent helvete. Jag var så trött och det kändes som att det var långt kvar. Vid 18 km trodde jag att jag skulle dö av törst. Nästa vätska var vid 19 km, och då stannade jag och gick och drack en mugg vatten och en mugg energidryck, gjorde förbannat ont att börja löpa igen, men då hägrade målet.

20 km gick på 1 timme 58 minuter, och då springer man på sidan om målet och förbi, för att springa uppför en sista backe för att sen vända ner mot mål igen.

Men sista kilometern är aldrig jobbig, för då är man så nära. Och även om benen känns som bly så går det himla bra.

Gick i mål på 2:04:13.  (Att jämföra med förra årets tid på 2:07:40).  3,5 minut bättre. Det är jag grymt nöjd med med tanke på att jag var så osäker in i det sista.

Tillbaka i stugan efter målgång blev det en öl och bastu och sen hemfärd.

Trött i kroppen är jag.

Men ack så nöjd.

 

Lena

12 september 2010 15:17

Oj vad jag hade gillat den krogen. Precis min smak! *surar ännu* Du kanske måste springa med knäskydd...?

Paula

12 september 2010 15:22

Ha ha, Lena, den var riktigt tragisk den krogen. Men jäkla vad finnarna kan sjunga karaoke!

Jo, ett knäskydd bör jag nog ha om jag springer längre sträckor, helst på asfalt.

 

Linda

13 september 2010 08:12

Vad duktig du är! :D :D :D

http://lehla.wordpress.com

Paula

13 september 2010 11:06

Tack tack. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ok. Till att börja med: livet känns så mycket bättre. Jag har börjat KBT, detta pga min låga tolerans för stress sen min ?gå in i väggen?- episod. Och min låga självkänsla. Och det har hjälpt! Bara att inse hur knasigt man tänker när man har låg ...

Jag har tagit en paus från FB. Av flera anledningar: Det tar för mycket tid, och man sitter jämt där och dumglor. Jag gör för många inlägg, och detta tror jag bidrar till att min make ?följer? mig där, och då anser sig uppdaterad och inte beh...

Jag är så glad att jag kommit igång ordentligt med träningen. Jag mår så gott av det. Under sommaren har det blivit 3 pass i veckan, men nu när jag har varit ensam har jag bara mäktat med 2 pass i veckan. Idag var det nypremiär på gymmet. Körde 2...

Ok, sen mitt förra inlägg har det bara varit en kamp för att klara vardagen. Ensam med en 8-månaders bebis, 2 hundar, ett hus och en kommunal budget att knåpa ihop. Och lägg därtill att bebisen håller på att skaffa en till tand och INTE sovit hela nä...

Länge sen sist! Jag har prioriterat familjelivet och semester. Sommaren började rätt knackigt. Det var en omställning för oss båda att bägge var hemma samtidigt. Jag tyckte väl att han skulle kliva fram och ta ansvar, och han tyckte säkert att ja...