I nästan 10 år har jag hunnit längta. Och i tisdags var det dags... 

Kl 7.15 stod jag på operationsmottagningen för att läggas in för min bukplastik. Hann inte ens bli nervös faktiskt. Trodde det skulle bli som förra gången jag opererades för en annan grej, dvs, bli inlagd på en avdelning för att sen vänta på op. 

Så gick det dock inte till. 

Fick gå in i ett omklädningsrum och byta om, träffa läkaren som ritade streck och förklarade, prata med narkosen samt bli förberedd med nål i armen. Allt detta på mindre än en timme och sen låg jag på operationsborden och dom sa godnatt till mig. 

Kl 11 vaknade jag på uppvaket. Mådde illa. Fick medel mot det. Dåsade igen. Vaknade kl 13, och blev hämtad till avd av fina systern och hennes medhjäpare. Kommer knappt ihåg det för jag var så groggy. Hela första dygnet efter op är som i en dimma full av illamående och trötthet. 

Jag minns att jag pratade i telefon med många människor, men minns inte vad jag sagt. Mamma var och hälsade på första dygnet, och jag minns inte vad hon sa, eller vad jag sa. Jag vet att jag försökte hålla mig vaken. kl 18.00 op-dagen försökte jag gå på toa, det var fan det värsta jag varit med om. Kallsvettig, ville kräkas, höll på att svimma. Är tacksam för hjälpen tillbaka till sängen. Hade inte alls mycket ont, det värsta var illamåendet. 

Dagen efter op var illamåendet bättre och jag kände mig pigg. Dr sa att jag kunde åka hem. Men jag valde att stanna ett till dygn bara ifall att. Dränen drogs, och det var INTE kul. Plastslangar LÅNGA, inne i sårhålan, som drogs och jag önskar att jag hade stått på mig om smärtlindring innan. Fick det iaf efter och det var skönt. 

Igår, torsdag, kom Raring och hämtade mig hem. Och jag är förundrad över hur lite ONT det har gjort. Jag hade förväntat mig mycket mer smärta. Men jag tar bara vanlig alvedon och frågan är om ens det skulle behövas. Det värsta just nu är att det kliar. Som in i H-vete.

Sitter och väntar på att vårdcentralen ska öppna, ska ringa och be att få komma och lägga om. Inatt blödde det nästan igenom ett av förbanden där ena dränet var, var tvungen att be raring provisoriskt lägga dit ett annat förband. Ska be att få hem lite material ifall det sipprar i helgen.

I övrigt ser jag fram emot nästa vecka när alla agraffer/stygn ska tas, för då slipper jag denna kroppsstrumpa över magen också och då blir det att ränna runt med korsett i 3 månader. Men jag fick ju se magen igår när dom la om, och det var så FINT!! Så himla fint!! Fatta att all den där hänghuden är borta!! Helt absurt!! Jag är så nöjd. :)

Helt klart värt det, faktiskt.  

 

Egirl

9 september 2011 10:31

Vad roligt för dig... kan tänka mig att det nästan är vart all smärta.

Paula

9 september 2011 21:06

JEPP, gör ju knappt ont.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ok. Till att börja med: livet känns så mycket bättre. Jag har börjat KBT, detta pga min låga tolerans för stress sen min ?gå in i väggen?- episod. Och min låga självkänsla. Och det har hjälpt! Bara att inse hur knasigt man tänker när man har låg ...

Jag har tagit en paus från FB. Av flera anledningar: Det tar för mycket tid, och man sitter jämt där och dumglor. Jag gör för många inlägg, och detta tror jag bidrar till att min make ?följer? mig där, och då anser sig uppdaterad och inte beh...

Jag är så glad att jag kommit igång ordentligt med träningen. Jag mår så gott av det. Under sommaren har det blivit 3 pass i veckan, men nu när jag har varit ensam har jag bara mäktat med 2 pass i veckan. Idag var det nypremiär på gymmet. Körde 2...

Ok, sen mitt förra inlägg har det bara varit en kamp för att klara vardagen. Ensam med en 8-månaders bebis, 2 hundar, ett hus och en kommunal budget att knåpa ihop. Och lägg därtill att bebisen håller på att skaffa en till tand och INTE sovit hela nä...

Länge sen sist! Jag har prioriterat familjelivet och semester. Sommaren började rätt knackigt. Det var en omställning för oss båda att bägge var hemma samtidigt. Jag tyckte väl att han skulle kliva fram och ta ansvar, och han tyckte säkert att ja...