Min lilla bebis är en stor flicka nu. Kan inte fatta hur den lilla hjälplösa 2444 grammaren har hunnit bli så stor och självständig?

För 6 år sen var hon totalt beroende av mig...

Och imorse kom hon ut från sitt rum, innan frukost och sa att hon hade bäddat sängen och plockat undan från golvet... Sen åt hon frukost, borstade tänderna, tog på sig ytterkläderna och greppade sin ryggsäck och var redo för en ny skoldag.

Hur gick det till?

Jag bara undrar.

Och jag är glad att jag fortfarande får puss och kram av henne när jag hämtar och lämnar på skolan, snart vill hon väl gå själv för att mamma är pinsam. Bah!! Det kommer aldrig att hända... Kan jag ju försöka intala mig själv.

Hur som, det känns lite trist att hon är självständig alltmer. Samtidigt är jag så JÄ*LA stolt över henne. Min lilla sötunge. <3

En mild vinterdag.

Tomt i spåren.

Kompisen som sällskap.

Fåglarna kvittrar.

Kan man vara annat än lycklig? :)

En timmes skön skidtur blev det. Lite mjuka spår, men det gör inget. Inte när det är ljust ute och man börjar höra dom första vårfåglarna.