Då är ytterligare en lördag snart slut.

Imorgon blir det som sagt tårta och kalas för Jennifer.

Ett litet kalas, men skönt antar jag. Ska fylla tårtan imorgon på morgonen. Bakade ju tårtbotten idag innan vi åkte till Mr M. Han har bjussat på våfflor idag, och kidsen har härjat.

Så för sisådär 7 år sen så startade min första förlossning med att vattnet gick hemma på toagolvet. Väckte då ett stycke nattjobbande karl som fått sova en timme och åkte till sunderbyn.  För att sen bli hemskickade igen... Ha ha. Hann äta ett skrovmål hos Bror och åka hem innan värkarna satte igång. Kommer ihåg hur nojjig bror var när jag satt i HANS soffa, och han visste att jag liksom läckte vatten. *skratt* Hade ENORM blöja på mig!! Sexigt. *host* Bror trodde nog att jag skulle leverera en bebis när som helst, eventuellt i hans soffa då... :D

Nåja, hem som sagt en timma och sen kom värkarna från helvetet igång. Karln hann sova en timme till innan jag väckte honom igen och sa att jag ville in. Vi åkte in 240km/h i påsktrafik. Hade värkar varannan minut, och personalen från akuten SPRANG med rullstolen och mig till förlossning.

Trodde ju som sagt att bebis skulle komma vilken sekund som helst. Men icket. Värkar varannan minut i ett DYGN!!!

Var liksom alla centimeters öppen och ingen bebis som ville ut. Efter lite fundering så insåg en läkare att bebis låg fel, rymdes inte. Så fram med kniven och äntligen kom hon ut.

23 Mars 2002, klockan 10:21 föddes hon. 53 cm lång och vägde 3905 gram.

Och imorgon ska vi då fira hennes 7-års dag, även om hon fyller först på måndag.

Jisses, kan inte fatta vart tiden tar vägen...

Men ni som nu sitter och har vadslagning om när nummer 4 kommer, (Bror och J-E bland andra...)  ni kan ge alla pengarna till mig, för det blir ingen nummer 4.

3 barn räcker så bra så. Jag har ju redan räknat på att dom i sin tur kommer att skaffa minst 3 barn var, så jag kommer att ha 9 barnbarn sen, när jag är mormor... Hoppas ju att jag får vänta iaf en 20 år innan det händer. Sen när dom barnbarnen skaffar barn så kommer jag att ha 27 barnbarnsbarn, och så småningom kommer mina ättlingar ta över hela planeten!! *moaha* Eller inte.

Nu ser jag att det är dags för kudden, innan det spårar ur alldeles... Lite försent redan iofs... G´natt.

 

synne

22 mars 2009 09:11

Det var ingen rolig historia du berättade,men tänk vad man glömmer för snart är man ju gravid igen."flinar" Du har hunnit lite längre i dina planeringar om barnbarn osv ,ha ha.Hua hur ska det då bli för mig med mina4 och en inköpt dotter. Vi är redan nu inne på 7 st barnbarn,håll i dig alla är TJEJER!!! Så om och när det kommer en kille så kommer den nog bli bortklemad. Fast jag klemar bort tjejerna rätt bra med."ler" Det är livets efterrätt ska du veta. Ha nu en underbar dag med dina små.Kram Synne

http://synne.bloggagratis.se

 

Paula

22 mars 2009 10:04

Synne, visst är det så. :-)
7 barnbarn, vad underbart!!

http://lso.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ok. Till att börja med: livet känns så mycket bättre. Jag har börjat KBT, detta pga min låga tolerans för stress sen min ?gå in i väggen?- episod. Och min låga självkänsla. Och det har hjälpt! Bara att inse hur knasigt man tänker när man har låg ...

Jag har tagit en paus från FB. Av flera anledningar: Det tar för mycket tid, och man sitter jämt där och dumglor. Jag gör för många inlägg, och detta tror jag bidrar till att min make ?följer? mig där, och då anser sig uppdaterad och inte beh...

Jag är så glad att jag kommit igång ordentligt med träningen. Jag mår så gott av det. Under sommaren har det blivit 3 pass i veckan, men nu när jag har varit ensam har jag bara mäktat med 2 pass i veckan. Idag var det nypremiär på gymmet. Körde 2...

Ok, sen mitt förra inlägg har det bara varit en kamp för att klara vardagen. Ensam med en 8-månaders bebis, 2 hundar, ett hus och en kommunal budget att knåpa ihop. Och lägg därtill att bebisen håller på att skaffa en till tand och INTE sovit hela nä...

Länge sen sist! Jag har prioriterat familjelivet och semester. Sommaren började rätt knackigt. Det var en omställning för oss båda att bägge var hemma samtidigt. Jag tyckte väl att han skulle kliva fram och ta ansvar, och han tyckte säkert att ja...