Sitter som och funderar lite på det där med förhållanden. Och jag vet inte, blir som inte riktigt klok på nåt känns det som. Anledningen till dessa tankar är att en person i min närhet mår rätt kasst och lever lite i ovisshet, på en annan persons bekostnad. Och det känns inte kul. Jag vet hur det är. Jag vet hur dåligt man mår i det skedet. Man vet inte vad den andra känner, eller tänker. Förtroendet är totalt borta, tilliten likaså... Klumpen i magen vill inte försvinna och man mår skit. Ensamheten står runt hörnet och skrämmer slag på en. Ungefär så känns det.

Jag vet också att allt det där går över.

Ensamheten är inte farlig. Det är en vanesak. Jag vet.

Jag å andra sidan funderar om jag har varit ensam för länge. Levt ensam för länge. Jag mår ganska bra i min ensamhet. Inte nu så att jag är ensam på det sättet att jag inte har nån runt mig alls. Men ensam i det faktum att jag har ingen sambo, ingen att planera helgen med, ingen att storhandla med osv. Men det är helt ok. Jag är förbaskat van med det.

Jag vet att jag har höga krav. Och ofta sänker jag dom till en början, men sen inser jag att det funkar inte, och då lägger jag ner. Jag är inte den personen som kan sitta stand-by och vänta på att nån annan ska välja att vara med mig. Jag har varit den personen i många år, innan jag lärde mig att livet går inte i repris, man ska leva nu, inte när nån annan har tid med det. Sen är jag inte så rädd för ensamheten längre så att jag kan vara i ett kasst förhållande bara för att slippa vara ensam.

Jag tror att jag har träffat "mannen i mitt liv", jag är rätt övertygad om det. Med honom hade jag velat ha en nutid, framtid, ja allt. Tyvärr blev det inte så. Blev mer som en aptitretare bara... Men jag hoppas och tror att nån gång kommer jag möta nån som är i samma läge i livet och som vet vad han vill och som har samma värderingar som mig. Men i min dröm så hoppas jag ju att just han ska inse att han och jag borde satsa på detta som ändå är lite speciellt. Det finns nåt där. Ett litet hopp finns där. Jag har svårt att släppa honom. Går liksom inte. I tankarna dyker han upp till och från. Oerhört trevliga tankar.

Nåja, men som sagt. Jag är rätt nöjd med att vara ensam också. Men visst längtar jag efter samhörighet. Nån att hålla handen med. Nån att ligga och titta film med i soffan. Nån att koka kaffe åt på morgonen. Nån att krama hejdå på morgonen. Någon att älska.

Han finns där, jag vet. Har hittat honom. Nu måste han hitta mig. :)  

 

Malin

15 maj 2009 00:15

Kan inte mer än hålla med. Kram!

http://onormalins.blogg.se

 

Synnöve

15 maj 2009 05:10

Ja du Paula,det du tar upp är en knivig fråga. Jag vet ju att du gett chans på chans.Men hur länge ska man bara ge utan att få ett gensvar?Det är den stora frågan!Jag hade något på g med.Men efter en mysig kväll och natt så blev det helt tyst,han ringde inte som han utlovat och då känner jag bara att sådant här trams är jag för gammal för.Krusa är det sista jag gör vi 45 års ålder.Lite synd för det kändes så rätt,tryggt osv.Det var en gamla barndomsvän. Känner att det var ju bra att vi inte gick hela vägen ut för då hade jag känt mig utnyttjad när han inte hörde av sig dagen efter.Jag trivs också med att vara själv,men det är klart att det hade varit mysigt att kunna dela sitt liv med någon och göra lit kul och mysiga saker ihop.Har ju själv inte precis varit ute och letat.Men efter en sådan här grej tappar jag ju lusten helt.Har inte ens ork att ställa han mot väggen och fråga vad han sysslar med. Så visst är det svårt Paula,men jag tror det kommer när vi är mogan. Kram S

http://olmikhus.bloggagratis.se

 

Paula

15 maj 2009 08:32

Synne, ja hör han ínte av sig då är det bara att stryka honom. Ungeför det jag gjort. Jag känner också att jag har passerat det stadiet då jag springer och jagar någon. Det är inte intressant för mig längre.
Det händer när det händer. Tror jag.

http://lso.bloggagratis.se

 

Nina

15 maj 2009 17:46

Du tänker ju i helt rätt banor! Helt övertygad om att det kommer nån för dig med, som du får krama hej då på morronen åt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ok. Till att börja med: livet känns så mycket bättre. Jag har börjat KBT, detta pga min låga tolerans för stress sen min ?gå in i väggen?- episod. Och min låga självkänsla. Och det har hjälpt! Bara att inse hur knasigt man tänker när man har låg ...

Jag har tagit en paus från FB. Av flera anledningar: Det tar för mycket tid, och man sitter jämt där och dumglor. Jag gör för många inlägg, och detta tror jag bidrar till att min make ?följer? mig där, och då anser sig uppdaterad och inte beh...

Jag är så glad att jag kommit igång ordentligt med träningen. Jag mår så gott av det. Under sommaren har det blivit 3 pass i veckan, men nu när jag har varit ensam har jag bara mäktat med 2 pass i veckan. Idag var det nypremiär på gymmet. Körde 2...

Ok, sen mitt förra inlägg har det bara varit en kamp för att klara vardagen. Ensam med en 8-månaders bebis, 2 hundar, ett hus och en kommunal budget att knåpa ihop. Och lägg därtill att bebisen håller på att skaffa en till tand och INTE sovit hela nä...

Länge sen sist! Jag har prioriterat familjelivet och semester. Sommaren började rätt knackigt. Det var en omställning för oss båda att bägge var hemma samtidigt. Jag tyckte väl att han skulle kliva fram och ta ansvar, och han tyckte säkert att ja...