29 år sedan pappa dog idag. Kan inte begripa att det är så länge sen. Den lilla 9-åriga jag blev krossad. Jag fick lära mig på ett brutalt sätt vad döden innebar. Att aldrig mer få se någon. Tufft. Det önskar jag att alla barn slipper uppleva. 

I övrigt så är jag och min son på vift. Flera dagars sammanträde och hotellvistelse väntar. Han ligger så gott här bredvid mig och sover. Han borde vakna när som helst och vilja ha mat. Jag och min andra hälft har också varit på parsamtal idag. Jag vet inte om det blev bättre. Vi är på sån kollisionskurs. Jag vill en sak, han en annan. 

Jag säger det, om terapeuten lyckas hitta något som vi kan jobba med för att reda ut detta så är hon grymt skicklig. Vi är båda så viljestarka också, och jag känner väl att jag har kompromissat färdigt. Men det kanske ändras? Vi har iaf tagit ett beslut om att INTE ta ut skilsmässa förrän tidigast januari 2020. För många skilsmässor sker under barnets första år, och lyckas man kämpa i mål det året, då kanske livet ser annorlunda ut? 

Jag bär så mycket bitterhet och ilska inom mig, och jag vet inte riktigt hur jag ska komma ur det? Jag är så arg och besviken. Usch. Jag önskar det gick över. Jag vill inte behöva be om allt. 

Snälla älskling, kan vi hitta på något i helgen? 

Snälla älskling kan du ta barnet idag så jag kan jobba undan lite? 

Snälla älskling kan du ta barnet en stund så jag kan träna idag? 

Det hade varit skönt om det kom av sig själv. Att han VILLE samma sak som jag. Baah. JAg blir galen. OM nån kunde vifta med ett trollspö bara och fixa allt så det blev bra. Det hade väl varit bra. 

Nåja, oavsett så är det skönt att vara hemifrån ett tag. Få göra annat. Se annat. Och hotellfrukost är nice, och detta hotellet är så suveränt i deras service. Jag trivs superbra. :)