Ok, sen mitt förra inlägg har det bara varit en kamp för att klara vardagen. Ensam med en 8-månaders bebis, 2 hundar, ett hus och en kommunal budget att knåpa ihop. Och lägg därtill att bebisen håller på att skaffa en till tand och INTE sovit hela nätter. Dvs jag har fått kliva upp 00-02-04-05-06 hela veckan som gått. Inte pigg mao.

Och lägg därtill att maken som befunnit sig på andra sidan jordklotet inte behagat ringa hem EN endaste gång under hans resa... typ oj förlåt, jag borde ju kanske ha ringt?! Nä, inte om det tydligen är ett sånt omak att ringa hem och kolla hur allt går och berätta att man åtminstone lever.

Jag är så sjukt besviken. Jävligt besviken.