Bara inse att jag är en kärring. Jag är så blödig så hälften vore nog...

Har varit och hämtat hem Saga från dagis nu, hon fick äta lunch där. Jag satte mig och väntade i en soffa på att dom skulle komma från matsalen. In kommer en av fröknarna som ska lägga ut madrasser för vilan. Hon säger att Saga ätit jättemycket mat, och en smörgås också. Och att allt har gått hur bra som helst, hon har inte alls vart varken ledsen eller orolig, bara sett lite undrande ut lite då och då.

Och jag känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken, men jag sväljer.

Jag är så glad att det har gått bra, min oro försvinner sakta från kroppen. Samtidigt vill jag bara gråta, gråta för att min lilla bebis blivit så stor.

(Saga uppe i borgen i lekrummet på dagis).

Sen kommer då Saga, från matsalen, inspatserandes som att hon aldrig gjort nåt annat. Fröken berömmer henne och säger att hon verkar så van nu, som att hon gått på dagis länge. När dom gick till maten ställde hon sig vant i ledet med barn med sin haklapp och gick som alla andra till matsalen, som att hon aldrig gjort nåt annat.

Jag tar upp Saga i famnen, hon klappar sina händer, sen går vi och klär på oss och går hem.

På hemvägen så bränner tårarna ännu mer.

I vagnen på väg hem från dagis sitter inte min lilla sötbebis längre. I vagnen på väg hem från dagis sitter nu en stor dagis-Saga, som minsann klarar sig själv nu.

Jag vill inte!!!

Jag vill inte att min lilla sötunge ska bli stor! *gråter*

Nu är den magiska spädbarnstiden över... Den kommer inte tillbaka.

Tårarna rinner och jag känner en enorm sorg över att ha förlorat min lilla bebis som blivit stor.

(Saga, mamma älskar dig så det gör ont ibland.)

Men i mina tankar kommer Saga alltid att vara min lilla bebis, vare sig hon vill eller ej. *ler*

Imorgon ska hon till och med prova vila på dagis. *snyft* Ska skicka med hennes padda som hon får ha som "snutte".

Varför går tiden så fort??  

 

Eija

8 januari 2009 12:36

förlåt men jag kan inte låta bli att le o tänka att det dröjer nog inte så länge tills... *oops* vågar knappt skriva det här *asg*

 

Malin

8 januari 2009 12:50

SLUTA! Jag kan ju inte sitta här på jobbet och snyfta för bövelen! :)

http://www.onormalins.blogg.se

 

Nina

8 januari 2009 14:27

Va söt du är.. :-) undra om man bli lika blödig själv sen.. ?

 

Paula

8 januari 2009 14:27

Äh, Malin, ffs sluta härmas, är ju bara jag som får vara blödig!! *fniss*

http://lso.bloggagratis.se

 

Paula

8 januari 2009 14:29

Nina, ja, man är nästan löjligt blödig... *suck* Tack. :-)

http://lso.bloggagratis.se

 

Yvonne

9 januari 2009 09:50

Lilla du... Förstår precis hur du känner det... Men nu går ni in i en ny fas i livet. Med stor-Saga istället! =)

http://yvonnes-blogg.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ok. Till att börja med: livet känns så mycket bättre. Jag har börjat KBT, detta pga min låga tolerans för stress sen min ?gå in i väggen?- episod. Och min låga självkänsla. Och det har hjälpt! Bara att inse hur knasigt man tänker när man har låg ...

Jag har tagit en paus från FB. Av flera anledningar: Det tar för mycket tid, och man sitter jämt där och dumglor. Jag gör för många inlägg, och detta tror jag bidrar till att min make ?följer? mig där, och då anser sig uppdaterad och inte beh...

Jag är så glad att jag kommit igång ordentligt med träningen. Jag mår så gott av det. Under sommaren har det blivit 3 pass i veckan, men nu när jag har varit ensam har jag bara mäktat med 2 pass i veckan. Idag var det nypremiär på gymmet. Körde 2...

Ok, sen mitt förra inlägg har det bara varit en kamp för att klara vardagen. Ensam med en 8-månaders bebis, 2 hundar, ett hus och en kommunal budget att knåpa ihop. Och lägg därtill att bebisen håller på att skaffa en till tand och INTE sovit hela nä...

Länge sen sist! Jag har prioriterat familjelivet och semester. Sommaren började rätt knackigt. Det var en omställning för oss båda att bägge var hemma samtidigt. Jag tyckte väl att han skulle kliva fram och ta ansvar, och han tyckte säkert att ja...