Idag fick jag en smärre chock utav det mindre trevliga slaget...

På kafferasten satt jag med min grupp i kafeterian på LTU och sippade på min kaffe och hade skoj med mina student-polers, och vad skådar då mitt vänstra öga??

Jo, en person som jag inte sett på många år, och som fick mig automatiskt att sjunka in bakom P-A.

Männskan satt i hörnet på bordet bredvid, men hade som tur är inte upptäckt mig.

Till saken hör att denna människa är en av dom som behandlat mig jävligt ruttet förr. Och till slut var jag ju knäckt.

Men det är ett antal år sen nu, och jag trodde mig vara OK.

Men tydligen inte. Jag började faktiskt må riktigt dåligt fysiskt där jag satt. Kompisen bredvid såg och fick en snabb förklaring, och han undrade om jag ville smita. Det ville jag. Jag flydde. JAG??!!

Jag är besviken på mig själv. Hur kan jag låta det påverka mig till den milda grad att jag överger kafferasten med kompisarna för den personens skull.

Men jag ville helt enkelt inte måla upp en falsk fasad och jag ville helt enkelt inte att personen skulle se mig, och ännu värre prata med mig. Usch.

Hujja.

Och det påverkar mig än.

Helt plötsligt kände jag mig återigen totalt värdelös och helt "dum". Allt blev återigen mitt fel. MITT.

Jag måste verkligen försöka lägga det där bakom mig. Och ofta så går det jättebra, men jag blev så totalt överraskad av att se männskan på LTU av alla ställen. Suck. Var inte beredd på det. Hade jag vart beredd hade det vart en annan sak. Då hade jag hunnit samla styrka och sitta kvar.

Hoppas jag slipper se personen på en massa år igen. Det hade vart skönt.

Nu ska jag äta lite lunch och reflektera över mina demoner.  

 

Eija

22 januari 2009 14:04

Vad var det för demon som lyckades skrämma dig på flykten???

 

Paula

22 januari 2009 16:11

Jaadu. Vi kan ta det på fönen istället.

http://lso.bloggagratis.se

 

Yvonne

22 januari 2009 22:18

Oj... Det känns igen... Jag har också en demon från förr och jag reagerar likadant... Så jag förstår dig!

http://yvonnes-blogg.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ok. Till att börja med: livet känns så mycket bättre. Jag har börjat KBT, detta pga min låga tolerans för stress sen min ?gå in i väggen?- episod. Och min låga självkänsla. Och det har hjälpt! Bara att inse hur knasigt man tänker när man har låg ...

Jag har tagit en paus från FB. Av flera anledningar: Det tar för mycket tid, och man sitter jämt där och dumglor. Jag gör för många inlägg, och detta tror jag bidrar till att min make ?följer? mig där, och då anser sig uppdaterad och inte beh...

Jag är så glad att jag kommit igång ordentligt med träningen. Jag mår så gott av det. Under sommaren har det blivit 3 pass i veckan, men nu när jag har varit ensam har jag bara mäktat med 2 pass i veckan. Idag var det nypremiär på gymmet. Körde 2...

Ok, sen mitt förra inlägg har det bara varit en kamp för att klara vardagen. Ensam med en 8-månaders bebis, 2 hundar, ett hus och en kommunal budget att knåpa ihop. Och lägg därtill att bebisen håller på att skaffa en till tand och INTE sovit hela nä...

Länge sen sist! Jag har prioriterat familjelivet och semester. Sommaren började rätt knackigt. Det var en omställning för oss båda att bägge var hemma samtidigt. Jag tyckte väl att han skulle kliva fram och ta ansvar, och han tyckte säkert att ja...