Jag förlorade.

Barnen får inte komma och bo hos mig.

Jag blev förvånad. Ledsen. Arg. Trodde verkligen inte detta.

Men så är det. Jag har inget att komma med. Att jag har tid för barnen och vill ta hand om dom spelar tydligen ingen roll.

Och allt detta är mitt fel. Hade jag bara inte gått med på allt från början så hade detta aldrig hänt. OM jag bara hade vart starkare redan då.

Jag var som sagt ledsen igår.

Tack för alla som ringde och pratade med mig. Tröstade.

Tack till Karro för den goda middagen och det trevliga sällskapet. Och tack Bror för att ni hängde med så jag hade nån att gå ut på färjan med. Tack Lisette för att du tog med mig på dansgolvet.

Jag hade verkligen trevligt igår. Tack till Mr K som chaffade mig ut på festen.

Men just nu så tror jag att jag har nån sorts skyddsmask på mig... Jag vill knappt tänka på gårdagens beslut, är så rädd för att bryta ihop.

Känner mig så oerhört värdelös.

Nu finns det svart på vitt att jag inte duger som mamma till mina äldre flickor. Det finns inget behov av ökat umgänge enligt pappret, alltså finns det inget behov för barnen att vara mer med mig än dom är. Dom behöver mig alltså inte. Barnen som jag har fött, burit, tagit hand om sen dom föddes, behöver inte mig. Allt jag gör för mina barn, det behövs inte.

NU kommer dom, tårarna...

Förlåt mig för att jag förlorade.

Jag vill bara krypa in i en famn och gråta...

Känner mig så totalt ensam. Värdelös.

Vill inte ha några kommentarer till detta inlägg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ok. Till att börja med: livet känns så mycket bättre. Jag har börjat KBT, detta pga min låga tolerans för stress sen min ?gå in i väggen?- episod. Och min låga självkänsla. Och det har hjälpt! Bara att inse hur knasigt man tänker när man har låg ...

Jag har tagit en paus från FB. Av flera anledningar: Det tar för mycket tid, och man sitter jämt där och dumglor. Jag gör för många inlägg, och detta tror jag bidrar till att min make ?följer? mig där, och då anser sig uppdaterad och inte beh...

Jag är så glad att jag kommit igång ordentligt med träningen. Jag mår så gott av det. Under sommaren har det blivit 3 pass i veckan, men nu när jag har varit ensam har jag bara mäktat med 2 pass i veckan. Idag var det nypremiär på gymmet. Körde 2...

Ok, sen mitt förra inlägg har det bara varit en kamp för att klara vardagen. Ensam med en 8-månaders bebis, 2 hundar, ett hus och en kommunal budget att knåpa ihop. Och lägg därtill att bebisen håller på att skaffa en till tand och INTE sovit hela nä...

Länge sen sist! Jag har prioriterat familjelivet och semester. Sommaren började rätt knackigt. Det var en omställning för oss båda att bägge var hemma samtidigt. Jag tyckte väl att han skulle kliva fram och ta ansvar, och han tyckte säkert att ja...