Eija

25 januari 2009 20:55

Det kommer att lösa sig!!
Se bara hur det gick med bilen, det löste sig :P

Elvira

25 januari 2009 23:06

Du..jag förstår tankar och oro, väldigt väl..
Men jag tror att vinner massor på att försöka slå bort oron..Att oroa hjälper inte ett dugg, det bara tär..

Å risken att bli sårad igen..skulle du välja bort mr M, för att slippa riskera?
Knappast..tänk om ni lever lyckliga för all framtid istället..
Å tänk om du blir friskare..? Eller i västa fall som House, typ mördarsyster from hell?
Å tänk om du inte fixar skolan, finns inte, det är du alldeles för skärpt för att missa..

Å dina kids, vad som än händer är du deras mamma, deras riktigt jäbbla bra mamma!!!

Styrkekramar till dig..

synne

26 januari 2009 07:21

Kan förstå din oro inför alla dina tänk om.Men försök sortera ut det.
Vänd på en del av sakerna. Ta skolan även om du inte fixar en så har du gjort ett försök,hur många andra har ens gjort ett försök utan sitter senare i livet och grämer sig?? Sen kärleken om det skiter sig så får du tänka att du var ju lycklig ett tag,man kan aldrig veta i förväg om man blir sårad. Du måste våga chansa.Livet är ett vågspel och du kan ju inte sluta leva för att du blivit sårad förut eller hur?? Sen din sjukdom,du vet att den finns han vet att den finns.Det kommer säkert att vara kämpigt från och till. Ingen kan förutse om du blir sämre,kanske blir du det och då får du hitta nya vägar i ditt liv för att få vardagen att fungera.Oroa dig inte. Sen vad det gäller din vårdnadstvist,så kan jag bara säga att jag hoppas du vinner för du är en underbar mamma.Kram synnöve

Yvonne

26 januari 2009 08:23

Förlåt om jag blir för närgången.. Men är det en vårdnadstvist du ska gå igenom?

Sofia

26 januari 2009 10:48

Hej!

Hoppas det går bra i Tingsrätten.
Jag håller tummarna, för mig gick det vägen.

Lycka till..

Paula

26 januari 2009 15:21

Tack ska ni ha allihop. Det värmer. :-)

Elvira, jag vet att oroa inte hjälper. :-) Men ibland sitter man ändå och grubblar. Liksom som att det skulle ha nån skillnad att jag sitter och funderar?? Ha ha. Kram.

Synne, precis vad jag tycker. Jag har iaf vågat försöka med högskolan. Sen får vi se vart det bär. Och givet är jag glad över min lycka just nu. Men ibland tänker jag att "shit, hur kan jag ha såhär bra? Det måste vara fel!!" Typ. Tack för dina fina ord. Kram.

Yvonne, jo det är en tvist om mina barns boende, jag vill ha dom här, därav tvisten.

Sofia, tack.

Yvonne

27 januari 2009 07:57

Ok. då förstår jag... Jag önskar dig ett varmt lycka till och hoppas och tror att allt kommer gå fint!

Leen

27 januari 2009 14:03

Ja herregud jag är också en grubblare... det är jobbigt. Men jag tror att du kommer att fixa allt. Tänk vad mycket du redan har gått igeonom och kommit ut med livet i behåll. "Det som inte dödar - det härdar" brukar jag tänka. Det hjälper faktiskt. Hur som helst så är du en kanontjej och jag hoppas att allt löser sig på bästa sätt! Kram!

marja Kustavsson

28 januari 2009 23:19

DU KOMMER ATT KLARA DET! OROA DIG INTE!!! Då kommer jag och talar strängt till dig om du oroar dig! Hör du det!