Sitter och läser kommentarerna i "min" artikel. Och "Anki" tyckte att detta var minsann en snyfthistoria, och att ensamstående mammor har inte råd med bil osv...

Till slut kände jag att jag var tvungen att svara. Får se om dom publicerar mitt svar.

Men visst, det kanske är en snyfthistoria. Men många gånger förstår jag inte ens själv hur jag lyckas få min ekonomi att gå ihop. Men en sak är säker. Jag har verkligen KÄMPAT med näbbar och klor för att kunna behålla min bil, för jag tycker den är såpass viktig för mig. Jag unnar oerhört sällan/aldrig mig själv något. Barnen går alltid först. Jag hade verkligen kunnat skriva en snyfthistoria utan dess like här. Med separation, vårdnadstvist, depression, reumatism, osv. MEN, inget av detta har fått mig att ge upp. Inte ÄN.

Att bli av med bilen fick mig ur balans. Jag grät hela söndagen. Så mycket har inte jag gråtit sen... Ja, jag minns inte. Över en bil. Men bilen är för mig självständighet, en slags frihet. Det spelar ingen roll att jag inte har råd med nya kläder åt mig själv, bara jag hade kvar bilen. Jag kände en sån stolthet att jag som ändå är ensam mamma och nu student kunda ha kvar min bil. Som jag ändå ganska sällan använde, men som verkligen behövs om man har 3 barn och ska åka och storhandla.

Idag är 4:de dagen utan bil.

Den har inte dykt upp.

Och jag har inte GETT UPP ännu. Jag har upplevt ett antal motgångar under livet, och att förlora bilen är inte det värsta. Men det är ruttet, och det gör mig arg. Det var faktiskt MIN bil. Ingen annan hade rätt att ta den av mig. (jag sitter ju ändå nu och betalar försäkring och skatt och hyra för bilplatsen, dock utan bilen...)

Så kalla det snyfthistoria eller vad som helst. En bil kommer jag att skaffa mig igen. Måste bara härda ut i 26 dagar till. Minst.

Det hela handlar om prioriteringar.

 

Eija

17 december 2008 11:32

Jaa vad ska man säga... finns alltid de som är avundsjuka på dem som har mer...tyvärr...
Hoppas verkligen att bilen dyker upp snart!!

 

Annelie

17 december 2008 12:15

Du starka härliga människa! Du har prioriterat utefter ditt liv och gjort dina val. Din bil är viktig för dig och jag kan nu, efter 15 bilfria år med min man förstå vad du går igenom, Vi har haft bil i snart 2 år och vi prioriterar det oxå. Jävla idioter därute som inte kan skilja på mitt och ditt och hålla fingrarna i styr. Jag läste artikeln och jag blev arg igen!

http://annelieh.bloggagratis.se

 

Anki

17 december 2008 12:53

Vill bara påpeka att det inte är jag som har komenterat i tidningen....
Hoppas du får igen bilen,fast hel så klart.
Jag har ingen egen bil men får låna av mitt ex...Har blivit av med en bil tidigare o vi sökte runt hela stan i flera veckor innan vi till sist hittade den.
Lycka till!

 

Paula

17 december 2008 15:29

Eija, ja vi får se.

Annelie, tack. Jag har också haft bilfria perioder, men med 3 barn är det himla svårt att ta sig. Till sommaren kan man ju cykla som tur är, men nu är det ju mitt i vintern också.

Anki, jag hoppas också att jag hittar den snart. Tack.

http://lso.bloggagratis.se

 

Anna

17 december 2008 16:21

Men shit... Bilen stulen. Tidningsartikel. Jag har inte hängt med. Fan vad surt... Jävla idioter som snor grejer. Jag hatar verkligen folk som inte kan hålla fingrarna i styr. Hoppas det ordnar upp sig snart! Kram!

http://jamenherregud.blogspot.com

 

synne

17 december 2008 19:09

Vad förbannad jag blir!!!Vad då snyft historia??du kan väl fan inte hjälpa att du blev av med bilen??Eller??Om sen tidningen valde att skriva om det är ju heller inte ditt fel!!!Det är väl bra att sådant kommer fram.Nej du bry dig inte om sådana människor!!Det gör mig så jävla arg ska du veta. Ta vara på dig.Jag vet att du kämpar med många saker i ditt liv. Så stå på dig och försök kämpa vidare.Många kramar Synne

http://synne.bloggagratis.se

 

Yvonne

18 december 2008 07:22

Jag har varit i samma situation som du. Och jag VET vad bilen betyder då!
Hoppas du får tillbaka den snart!

http://yvonnes-blogg.bloggagratis.se

 

rosalucia

18 december 2008 09:37

Jamen det är väl klart att det är för djävligt!!! Rent överdjävligt att vara utan bil när man har flera barn. Speciellt under julen då det ska handlas och åkas extra mycket hit&dit. Det borde väl alla fatta!!!!
Å naturligtvis ännu djävligare om man är ensam som ska fixa hela cirkusen som julen ändå är.
Vad ÄR det med folk? Har de ingen empati...

http://rosalucia.bloggagratis.se

 

Elvira

18 december 2008 13:30

Såg åxå den småsinta kommentaren..
Har ju skrivit det förr, å skriver det igen, DU ÄR BEUNDRANSVÄRD!!!
Stå på dig, å ta inte åt dig, det får stå för människan som skrev, det säger ju dessutom mer om henne än om dig å din sits!!!
*håller alla tummar* för att det löser sig F O R T!

 

Paula

19 december 2008 14:18

Men oj, tack ska ni ha för era snälla ord. *rörd*

http://lso.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ok. Till att börja med: livet känns så mycket bättre. Jag har börjat KBT, detta pga min låga tolerans för stress sen min ?gå in i väggen?- episod. Och min låga självkänsla. Och det har hjälpt! Bara att inse hur knasigt man tänker när man har låg ...

Jag har tagit en paus från FB. Av flera anledningar: Det tar för mycket tid, och man sitter jämt där och dumglor. Jag gör för många inlägg, och detta tror jag bidrar till att min make ?följer? mig där, och då anser sig uppdaterad och inte beh...

Jag är så glad att jag kommit igång ordentligt med träningen. Jag mår så gott av det. Under sommaren har det blivit 3 pass i veckan, men nu när jag har varit ensam har jag bara mäktat med 2 pass i veckan. Idag var det nypremiär på gymmet. Körde 2...

Ok, sen mitt förra inlägg har det bara varit en kamp för att klara vardagen. Ensam med en 8-månaders bebis, 2 hundar, ett hus och en kommunal budget att knåpa ihop. Och lägg därtill att bebisen håller på att skaffa en till tand och INTE sovit hela nä...

Länge sen sist! Jag har prioriterat familjelivet och semester. Sommaren började rätt knackigt. Det var en omställning för oss båda att bägge var hemma samtidigt. Jag tyckte väl att han skulle kliva fram och ta ansvar, och han tyckte säkert att ja...