Detta var barnprogram som jag tittade på när jag var liten.

Nu kanske jag inte behöver förklara varför jag är som jag är. *asg*

Kommer så väl ihåg den där kanindräkten!!

Han sjunger då Gummiboll på finska. :-)

Den andra, han är ju då katten.

Tänk om man skulle flytta till finland, man är rätt stolt när man ser sånt här. *skrattar*

Tjing.

Fan vad han e KOOOL!!

- Jag borrrrrrde säga neeeeej, närrrr jag vet du narrrrrrarrrr mig!!

Han kan rulla på sina rrr han. *asg*

Fii fan, nog vet jag man är lite skadad när man kommer ihåg att man tittat på han när man var liten. Tror han var med i finska barnprogram. *fniss* Och ni svennar gnäller på storpotäten!!

Bolla bolla, med min kärlek!!  

Detta är underhållning på hög nivå, och vad ännu mer skrämmande är, det är att jag tryckte på "spela igen"-knappen... 3 ggr...

Jeeeeeeee!!

Jooo, min dag har vart hyvens, trots det hemska läkarbesöket. :-)

Var förbi till Kusin K som fyller år  idag, grattis grattis. Fick äta en supersmaskens kaka och kela med sötvovven. Hon är så fin (hunden alltså). Eller ja, min kusin är också fin, men valpen är nog iaf liiiite sötare, om inte annat mjukare i pälsen... *flina*  Måste nästan åka på utställning i helgen och kolla hur det går.

Sen ringde Bror och ville ge min julklapp nu. *ler* Jag har nog vart snäll, för jag fick en BILSTEREO!! Som man kan koppla in MP3 i och allt. *lycka* Så iväg och shoppa en kontakt och sen till Lacken för att se på när världens snällaste bror monterade in den. Sen åkte vi på lokala pizzahaket och åt middag. *mätt*

Tack brorsorna för julklappen. *tacksam*

Vi testade skivspelaren med att lyssna på M-A Numminens "som en gummiboll kommer jag tillbaka". *asg* Nä, vi är inte friska.

Så nu är jag hemma. Frusen. Mätt. Vill ta ett varmt bad men får vänta tills imorgon.

Har vart till Dr som ni vet. Kom precis hem därifrån, totalt utmattad, knäckt, slut. Får väl se om det blir bättre nu...

Hur som helst, har ju som sagt inflammation i en led i handen, och en i foten, och dr kunde inte säga säkert, men förmodligen är det nåt reumatiskt. Mest troligt psoriasis artrit. *rädd* Hon var dock orolig att jag haft denna svullnad så länge, nästan ett halvår, så hon var trodde att det kan ha blivit en kronisk inflammation, att den aldrig går bort i dom lederna. Tack tack.

Men men, fick då nya mediciner, så förhoppningsvis ska jag kunna sova även om jag tar dom. Och förhoppningsvis tar dom bort svullnaden och värken.

Sen då, var Dr borta ett tag, kom tillbaka och sa:

Dr - nu ska vi prova spruta in lite kortison.

Jag -VAD SA DU ATT DU SKULLE GÖRA SA DU ATT?? *panik*

Dr - Sätta in lite kortison i lederna, med spruta.

Jag - Gör det nåt om jag svimmar?? För du vet, jag är hemskt rädd för nålar, inte nu när man tar blodprov men nålar i övrigt, tycker dom är jätteläskiga, helst när man aldrig tagit en just sån nål förut... *babblar nervöst*

Dr - Ojdå, men du kan ju ligga ner, då tror jag inte att du svimmar.

Sen satte hon då igång, men foten först. Först klämma, nypa, vrida och  sprita, sen in med nålen. IN I LEDEN, vispa runt lite med den där och sen in med kortisonet... Mitt i allt säger hon:

-Nää, du får inte börja hyperventilera, andas djupt.

Jaha, ok, visst. Hon misslyckades med första sticket, och gör om hela procerduren i foten.

Till slut ligger jag där på britsen, skakar, gråter, håller systern i handen och skäms... Jag gör verkligen allt jag kan för att INTE börja hyperventilera, hon får säga åt mig flera gånger. Mitt i snyftningen utbrister jag: 

- Jag föder ett fjärde barn, när som helst, bara jag slipper en till sån nål!!

Men så funkar det ju inte, var ju handen kvar då. Samma procedur där... Påbörjar återigen hyperventilering varpå dr säger: 

-Ska vi avvakta lite tills du är lugnare?

-Nää, gör bort skiten nu så jag slipper. *snyftar fram orden* 

Och så grävde hon runt med nålen i den leden också.   

Det sprutade tårar och mascara på den britsen kan jag säga... *skäms*

Den urgulliga systern gav mig lite vatten sen, och papper att torka bort tårarna med. Fick också order att INTE belasta foten på ett dygn, så det blev inget jobb. Fick halta mig ut till bilen därifrån.

Men fatta. Jag är 28 år, och gråter som ett litet barn hos läkaren... *suck* Och jo, jag hade lätt fött ett barn än tagit dom nålarna. Varför är jag så satans nålrädd?? Är det pga den där tandläkaren som höll fast mig när jag var liten medan han körde in bedövningsnålarna i käften?? Sen den gången har jag aldrig tagit en tandläkarbedövning. Sen den gången undviker jag tandläkare. Och sen dess är jag nålrädd. Dom där nålarna kändes precis som hos tandläkaren. *ryser*

Ska på återbesök om 3 månader. Hoppas att jag slipper nålarna då. :-(

Nu ska jag tycka synd om mig själv. Sen ska jag diska, med diskvantar på mig, får ju inte ens blöta handen eller foten, så det blir inge badkar idag.

Sen blir det soffa, och film.

Jahaja, det suger att kliva upp tidigt. Vill ha sovmorgon!!! Kanske imorgon då.

Hade ett ganska givande sms-samtal igår, känns skönt att ha rensat lite i luften. Jag gillar sms. Då får man med precis det man vill ha sagt, inget kallprat runt ämnet. (tur man har fria sms... hehe)

Så kan det gå. Livet blir inte alltid som man vill, man måste våga för att vinna.

Annars. Ska ju till Dr idag, därav den tidiga morgonen.

Får hoppas att dom säger: Det är lugnt, den där svullnaden går bort om 3 dagar, ta bara detta magiska piller så blir det bra...

Lär ju inte hända... tror nog att hon kommer säga, testa detta piller istället, och blir det inte bra om 2 veckor, då får du komma hit igen och betala 250 kr igen. *suuck*

Snart har jag ett halvt apotek hemma. Såg förresten ett superfint medicinskåp som jag hade velat ha från en affär. Snyggt var det. Med lås och allt. Snart börjar ju mina kids vara så stora så att dom kan börja rota överallt. På högre ställen också.

Näfan, nu måste jag göra mig i ordning.