Jepp, la in en annons på mitt gamla vardagsrumsbord på blocket idag. 3 timmar senare är den såld, hämtad och betald. *nöjd*

Snabba affärer.

Nu har jag lagt in resesängen och bröstpumpen. Tror nog att bröstpumpen kan bli svårsåld, men resesängen borde ju gå och kränga. Nu är det mycket mer plats i mitt förråd. :-)

Var en sväng på skolan med. Men där hände inget spännande. En überboring föreläsning, följt av ungefär lika boring info från SSF. Men då fick jag ett samtal på annonsen så jag smet. Fridas dagis ringde också, och jag fick hjärtinfarkt kändes det som, trodde att nu har det hänt nåt allvarligt, för dom ringer aldrig annars. Men neeeedå, var dagisfotona som anlänt.

Nu mat, avlider av hunger.

Jag har funderingar på att flytta om i barnens rum, eller rättare sagt byta rum åt dom. Så att J+F får det stora rummet, för det är ändå i deras rum som allt lek pågår. Och på det sättet skulle Sagas rum komma närmare mitt.

Men detta skulle innebära att jag måste skruva isär våningssängen, baxa över den i det andra rummet och skruva ihop den igen... Orka. Näe.

En stark karl med lite att göra skulle vara bra. Nog för att jag kan fixa själv, men det var det där med att orka. Och sen är det himla mycket lättare att bära bokhyllor, sängar och skrivbord om man är 2 istället för en.

Men tanken gnager i mig, ska nog göra det sen. Senare. Kanske inte idag. Men nån gång.

Lunch nu, svälter ihjäl.

Denna vecka kommer tentaresultaten... *iiiiiiihhhh*

Behöver jag ens säga att jag kollar mejlen typ 300 ggr per dag. Inte för att jag vet om resultatet kommer dit, men jag antar att dom meddelar där att det är klart...

Nervös är bara förnamnet.

Vill veta NUUUU!!!

Jo, fick älta lite igår, så det känns lite bättre.

Idag ville jag inte kliva upp. Låg och snoozade i över en timme. Insåg att jag höll på att bli sen till vårdcentralen och drog på mig en mössa för att fixa frillan och hojjade iväg. Så nu är man 3 rör blod fattigare.

Men nu är det gjort iaf.

Nu sitter jag och väntar på att kaffet ska bli klart.

Fick hem brev från J:s skola igår, om tider för utvecklingssamtal, och fröken där ville ha in önskemålen om tiderna SENAST idag. *morrar* Man känner sig verkligen välkommen då dom inte ens ids skicka iväg brevet till mig i tid, utan väntar tills jag inte ska hinna svara. Ska leta nummer dit och ringa och fråga vad i h-vete dom pysslar med.

Måste nog först dricka kaffe så jag blir människa.

Fortsätter mitt funderande. (någon sa: Sluta tänk... Eller hur. Går ju inte).

Jag vet att det inte är något större fel på mig. Jag har för det mesta bara alltför bråttom.

Men jag är av den enkla åsikten att man lever bara en gång. Varför vänta??

Blir det bättre om man väntar och tar det lugnt?? Man kan likaväl bli sårad då iaf. Att vänta är ingen garanti att det blir bra. Och vad är det man ska vänta på?? Om det finns ett ömsesidigt intresse, då behöver man väl inte vänta?? Och om det inte finns ett ömsesidigt intresse, då kan man ju vara öppen och berätta det.

Nää, jag har bara för höga krav.

Det har jag alltid haft.

Jag vill att man ska kunna göra mer än bara ha sex ihop. Kunna åka på en roadtrip, hälsa på hos folk. Ha semester ihop. Eller åtminstone en dag på stranden, i skogen, eller fiska ihop. Laga mat ihop. Storhandla ihop. Eller ta en sovmorgon ihop. Och likväl måste man kunna vara ifrån varandra och få sakna. Men om man bara är ifrån varandra, och aldrig gör nåt av ovanstående, förutom sexet. Ja då är nog dildon att föredra. PUNKT.

Lägenheten är tom igen. Inga barn som springer omkring...

Fick tänka en hel del på vägen hem, i mörkret och halkan.

Insåg att jag är nog inte så stark alltid.

Mitt självförtroende har fått sig några rejäla knäckar på sistone. Känns som att jag inte duger. Jag är inte ett flickvänsmaterial. Som mamma är jag bra, det vet jag. Men som kvinna då??

Han i våras, som ville umgås kvällar och nätter, men var rädd för mer. Hur kom det sig att han nån vecka senare hade en ny "seriös" tjej som även dög dagtid??

Och han, som vet att jag inte är intresserad av att "leka", som vet hur det gick förra svängen. Varför dök han upp bara för att dra sig tillbaka igen?? Jag vet att man inte behöver ha bråttom, men man kanske vill ha nån slags bekräftelse på att man bara inte är en "leksak".

Är det för mycket begärt?? Fattar folk inte att man blir sårad, osäker, ledsen osv...

Jag är sårad.

Fan.

Jeees, idag ska jag och Sagis åka forrrden upp till gve. Ska mellanlanda i "byn" och krubba lite lunch. He blir nog bra.

Inatt har jag faktiskt SOVIT. Hela natten. Så otroligt skönt kan jag säga. Inte en enda gång har jag vaknat. Ska inte äta nå mer naproxen. Huvva.

Näpp, om man skulle bege sig. Är kaffesugen och ids inte dricka hemma, väntar nog till jag är framme i byn och får det serverat. Höhö.

Ha en happy monday ni andra.

PoK.

Mina knän är inte gjorda för att krypa med har jag upptäckt ikväll. Jag och Saga har krypit ikapp. Hon riktigt kiknar av skratt när man kryper efter henne. *fniss* Så det var värt lite ömma knän kan jag lova.

Annars har hon promenerat fram och tillbaka på köksmattan ikväll. *stolt* Hon börjar vara riktigt smidig på att gå.

Annars har vi vart på vift idag. Hälsat på L, så barnen fick leka lite. Saga var lite blyg i början, men sen var hon överallt. :-)

På hemvägen slocknade hon, och jag fick bära in en sovande saga rätt in till sängen hennes. Himla söt var lillvovven deras. :-)

Inte ens Frida var rädd, hon som annars brukar vara skeptisk mot hundar.

Och nu har storbarna åkt. Frida ville inte alls. Vägrade klä på sig. Men det gick bra när jag påminde henne om att berätta om barnridningen, då glömde hon bort att kinka.

Men vem ska jag sova med inatt då nu när frida inte är här?? *suck* Var som mysigt att ha hennes småfötter sparkandes på mig. Nåja, dom kommer ju tillbaka på fredag igen.

Nu ska jag plocka ihop kaoset här hemma. Orkanen Saga har dragit fram i vardagsrummet. :-)

PoK.